Någon som kommit fram med livets mening? utanför religionens synpunkter !

Tror denna tråden ska finnas i Vardagsfilosofi, och det finns säkert tiotals liknande trådar där.

Mnja...Det verkar ju vara så simpelt som att gå i skolan & tycka det är piss, ha kul på fritiden, gå till jobbet & tycka det är piss, ha roligt på fritiden, vara pensionär o tycka att det är piss tills man dör..

Gemini Eller lära sig saker i skolan och uppskatta det och ha ett jobb man gillar och trivs med?

det finns ingen allmän mening med livet såklart, man skapar sin egen mening. Och om man misslyckas med det? synd. Då får man leva ändå.

Yamo_RGRA P14

orkade tyvärr inte bry mig vart jag skrev detta, do you mind??!

Gemini X1 och KaptenKrok P22

så ni menar att man ska bara ska "leva livet" och skit i resten, eller eventuellt leva livet bra och dö lycklig? är inte det lite egoism..rätta om ja har fel. Men ok. Visst ifs lever man lyckligt på något sett
Men det finns ingen mening then

Det finns väl ingen större mening med livet.

Vi är helot enkelt djur precis som alla andra som har utvecklats och börjat tänka mer utvecklat vilket gör att vi tror oss vara oövervinnerliga. I slutandan är det bara du själv som kan hitta någon mening i livet, må bra och ha det så trevligt som möjligt den korta tiden du får här på jorden.

Egentligen är det helt jävla underbart, man föds helt plötsligt utan att man har bett om det, vilket i slutändan måste innebära att man inte har några ansvar på jorden förutom att göra det som man mår bra av. Vad det är är en definitionsfråga, försök vara unik eller följ med. Det mesta följer ändå samma mönster och fasta strukturer som är rotade sedan länge.

I slutändan är det ganska betryggande att tänka sig att man bara är en bricka i ett spel utan mening. Och vara glad för att man föddes i sverige där man åtminstånde har chansen att förverkliga sig själv.

Tråkigt med din gudfar btw, vi ska alla vandra samma väg men ju senare ju bättre fan.

LoRia 

Du har väl en poäng. Men vilket liv då alltså. När jag tänker på alla religioner som redan har sina liv eftertänkt publicerade om hur det ska vara, så jävla synd det hela är då. Att man då lever i en fantasy world

Lära sig saker är överskattat, ju mer man lär sig ju sämre mår man.

Se saker är dock berikande, och träffa olika människor, det gör att man får perspektiv på tillvaron.

religion är i min mening bedövande hinna som ligger mellan ditt sinne och verkligheten, tyvärr har jag aldrig börjat tro på något, allt vore så mycket enklare då.

Hoppas att jag kan leva bekymmersfritt ändå :)

En gång vaknade min pappa på natten, och visste meningen med livet. Han visste hur allt hängde ihop och blablabla. Men sen somnade han om, och på morgonen hade han glömt.

Man skapar sin egen mening med livet. Min mening är att ha kul, och göra sånt som jag trivs med. Att inte stå ut med mer skit än nödvändigt. Typ.

ASUL P20

Jag uppskattar ditt sätt att tänka. Såklart har jag ungefär samma tankesätt. Men med sådanna föräldrar som böjer sig för religionen, kristendomen men iallafall... som ger en skuldkänslor för att man inte längre själv BÖJER sig för den. Alltså.. ibland blir jag själv deprimerad därför att jag förstår att det inte FINNS nån mening, och att även om det finns.. så kommer jag iallafall aldrig få reda på den,  hmm.

Hur gör jag då när behöver någon jävla anledning för att få bort ångesten. Fan alltså.. jag är så jävla arg på världen

tack för omtanken, och ja alla dör vi någon gång, fråga om tid

LoRia Hur vet du att livet inte har någon mening?

Sofija När sa jag att man ska skita i andra? Det tycker jag absolut inte, snarare tvärtom. För mig handlar meningen med livet till väldigt stor del om andra, inte bara en själv.
Alltså går jag emot Asul och hävdar att vi visst har ett ansvar. Ett ansvar att föda fram en ny generation, och ta hand om den gamla. Att se efter våra medmänniskor och försöka arbeta tillsammans för att så många som möjligt ska få det så bra som möjligt.

Men att du känner ångest nu när någon du känner precis har dött är helt naturligt och det är bättre att känna efter och ta tag i det nu än senare då det kan slå tillbaka med dubbel kraft, vilket kan få tråkiga konsekvenser.

Om jag förstod dig rätt är du inte troende?

Det är inte jag heller, ibland önskar jag att jag var det, allt blir lättare då. Religion är som en hinna som lägger sig mellan dig själv och verkligheten, som en drog nästan, och tar bort udden och förklarar bort den med hjälp av teorier om något större, buddhismen är dock ganska bra om man vill få perspektiv. (skrev det innan men tror det försvann när tråden flyttades.)

Jag känner också så som du beskriver ibland, men brukar ofta tänka som jag skrev ovan. Att om det nu inte finns någon mening är det ju egentligen bra, jag kräver ingen mening utom mitt eget välmående. Och jag mår bra när andra mår bra. Jag mår bra av att se fram emot saker osv.. Att det skulle finnas mer än så känns som något som vi människor själva skapar då vi inser att livet inte är häftigare än såhär. Jag tror inte lösningen finns i religioner och liknande o man nu verkligen inte tror helhjärtat på det.

I slutändan är vi en samling celler med väldigt mycket känslor och tankar.

För mig känns det faktiskt bra att tänka så, men för din del bör du nog fråga dig vad meningen för dig själv är, och gå tillbaka några steg och tänka efter.

KaptenKrok P22

Där ser jag faktiskt också mening, att få barn, barnbarn kanske, och på så vis finnas kvar genom dem. Det är en häftig tanke, jag hoppas jag får barn :)

Livets mening är att föröka sig och dö, inte dö direkt efter men ni fattar.

Det hade varit så enkelt om det inte vore för att vi tyvärr viste bättre, eller hur?

Hade du fötts som en räv eller en sjöhäst hade dina instinkter troligen gjort det till livets enda mening :)

ASUL sa det.

Man gör sin egen mening med livet.

ASUL P20

"Att ja känner ångest precsi efter att någon har dött. " det hade kunnat vara min egen mamma som då också har haft cancer två gånger i sitt liv då jag var liten. Dräför tar jag nog det extra "hårt". men alltså, va fan.. bara tanken på att min egen morsa hade kunnat vara död nu.... nej alltså. min hjärna tränger bort alla dessa tankar..
Antagligen är jag för ung för att tänka alla dessa extrema tankar, med mina inte ens 18 år än, men vad ska jag göra åt saken.
Jag skulle kunna skriva en massa saker om vad jag egentligen tycker om livet och inte, men då hade det säkert blivit en hel  bok. Jag är för pessimistisk för att kunna hanteras, om sanningen ska fram. men iallafall

KaptenKrok P22

Jag känner igen ditt tankesätt. Och visst är det väldigt oegoistiskt och kärvänligt både för sig själv och sina "barn" att tänka så, tyvärr har jag inte sånna tankar om livet och om att skapa en ny generation. För mig känns det som att jag gör en tjänst till mina ofödda barn om jag inte ens föder dom, vad har dom att se emot i framtiden? Naturen och det förstörda vädret som kommer att förstöra en massa del av planeten (plus livsstandarn!!)
Aja.. vad vet jag vad jag ska göra åt mitt liv.
Serbien, vart jag nu kommer ifrån, och som alla "hatar" just nu om man säger så, där Kosovo ifall ni hört på nyheter har tagits ifrån mitt land. Alltså, bara det gör mig ännu mer pessimistisk. Och att demokrati inte ens existerar i full mening, om ni förstår vad jag menar

Ja man gör sin egen mening med livet. Det du är gamal och din tid lider mot sitt slut och du tänker tillbvaka på vad du gjorde med ditt liv - det var din mening med livet.

Sen kanske kan inte lyckades med allt, men det är en annan femma.

jag kan se det såhär ibland.. parasiter på jorden? njae och om man nu kan se det så så so what.. människan är den enda varelse, eller åtminstone med största sannolikhet den enda varelse, som är medveten om vad som pågår med världen och vi kanske förstör den.. att se det som att världen har ett värde utan människor i den, alltså i en värld där vi förstört jorden såpass att vi dör bort från den, är att erkänna världen i sig som medveten, något som gränsar till religion, dock inte i mina ögon..

hur som helst, de enda som medvetet värdesätter världen är människor och på så sätt är vi världens mittpunkt som man trodde förr för utan oss uppskattar ingen något och då är det inte synd om någon.. alltså är det som så att det är bra om vi gör något positivt med världen, men förstör vi den så gör det inget egentligen..

å andra sidan har jag en helt annan bild av världen än det men jag känner inte att min världsbild är tillräckjligt utmejslad för att gå in på den så noga.. min världsbild gränsar nog till religion enligt vissa men det är inga regler inblandade och ingen destruktivitet i mitt tänkande på den fronten och det går helt i linje med vetenskapen och jag är beredd att ändra min bild av världen om upptäckter bevisar att jag har fel..

hur som helst anser jag kortfattat på frågan om livets mening att livets mening helt enkelt är livet självt.. livet vill existera därför existerar det, världen vill finnas därför finns den.. mitt liv och min resa genom det är det viktigaste som finns och världen är min, därför vill jag behandla världen och allt i den så gott jag kan, världen är jag och därför vill jag tillföra positivitet för att göra den bättre och inte skapa någon negativitet, när min kropp dör är det samma värld och livet finns kvar och på så sätt finns liv efter döden, livet är alltså frånskillt individen.. svårt att förklara.. det är livets mening i stort..

mitt, Joels (på ego nivå), liv är en annan sak, en resa, ett äventyr mentalt och fysiskt.. och det är det viktigaste i mitt liv, att uppleva, njuta, känna, förstå och utforska allt jag gör är viktigt då det är allt jag har, i min värld är min värld allt och när jag är död upplever mitt ego inget så vad som händer efter det är oviktigt på det planet.. och vi är alla fasetter av det "större livet", "alltet", eller whatever, så på detta planet är era liv det enda viktiga, ditt liv och de meningar och värderingar du själv lägger däri är det viktigaste..

det är vi som värdesätter allt så alla värden bestämmer vi själva, mening är ett ord vi hittat på och inte något som finns utanför tanken, därför kan du själv bestämma vad du vill lägga för mening i det och den meningen är alltid rätt..

vi människor har på något vis separerat oss från världen och tror att vi står utanför på något sätt, du är lika viktig som allt annat och är lika mycket en direkt del av världen som nåt annat, utan dig är världen inte densamma..

en poet som jag glömt namnet å sa "vi är universum som beskådar sin egen storslagenhet" eller något i den stilen.. gillar det..

detta kanske är helt galet i vissas öron.. men jag känner att det är ett positivt synsätt och tills nån förklarar det bättre och finare för mig så lever jag som om det är sanning..

detta är iheller inget jag tror på fast och hårt det är bara tankar på hur det kan vara och hur man kan välja att se på saker och ting, imorgon kanske jag känner annorlunda..

nog med flummandet, heh!

Det finns en viss charm i att vara pessimistisk eftersom det gör att fallet blir lägre om man misslyckas och vinsten blir större om det någonsin går bra..

Men samtidigt tjänar det inget till att tänka för mycket på att något negativt kommer hända, just nu hände det ju inte och det som hände just nu kanske är så fint att du vill komma ihåg det. Gillar ordspråket "glöm dina problem, det kommer nya imorgon" ganska mycket.

Joel skrev massor av tänkvärda saker även om det var lite mycket sticky green shit på sina ställen haha!

Ett tips är att inte ägna dig åt saker där du är mycket ensam och får tid att fundera för dig själv. Själv jobbar jag som brevbärare och glider runt i min ensamhet ca 4 timmar varje dag, det blir en del tankar hit och dit då. Skönast är faktiskt att inte tänka alls men det är ganska svårt faktiskt. I kontakt med andra människor kommer nästan aldrig de här tankarna upp, inte för mig iaf, finns inte plats för dem då.

ASUL: hehe! har faktiskt inte rökt nu.. men visst förstår att det ser ut så, hehe! tänker lite skruvat ibland och är ingen mästare vad gäller att ge uttryck för mina tankar i ord så det blir jävligt flummigt.. hehe! men tycker man får vara lite flummig, det finns plats för det i världen.. så länge det inte är destruktivt..

håller även med om att vill man slippa dessa tankar, vet inte om man bör slippa dem helt iförsig, så ska man se till att vara aktiv och bland folk.. tänker aldrig heller såhär i sociala situationer.. men tror en bra balans mellan att vara ensam och ge sig tid på att tänka och gå in i sig själv och att vara bland folk och inte tänka på exsistensiella saker och att ibland helt enkelt inte tänka alls (meditera kan man väl kalla det) känns som en bra grej..

Joel413 P24

tack för din synpunkt.. jag skulle nog kunna vara den som får dig på andra tankar, när du väl hade hört min åsikt och mina tankar om livet.. men vi ska väl inte gå i överdrivehet... det är emot vad vissa "klarar av", om du förstår vad jag menar.
Ändå kommer jag nog se tillbaka på det du skrivit och försöka hitta min egen mening. Jag önskar det så gärna.. för jag vill aldrig det som min egen morsa rådit mig om, att gå till en psykolog och sedan kunna MÅ BRA i fortsättningen.
Som att jag är nån jävla robot som ska göra alla tillfredes...

Aja, kanske har jag själv flummat för mycket inatt. Var inte meningen att störa allas dyrbara tid som en person nämnde på chatt. 

Tack för era synpunkter folk! Jag uppskattar dem 

sofija-med-j: få mig gärna på andra tankar.. det är det allt jag säger handlar om, att utvecklas, ta in, processera och försöka förstå inte bara genom sig själv men genom andra med.. vi är ju alla i det här ihop men ändå separata.. talar vi om döden och lidande så är det ju något som händer alla, det är något du kommer dela med allaq som lever och delar med alla som levt, men ändå känner man sig ensam när man själv får se det på nära håll.. jag tror att vi behöver en ny syn på döden och vad det är att leva.. vi lever i ett slags vacuum mellan en värld där alla fann sin trygghet i religion och en värld där vi utforskar världen genom vetenskap och förkastar allt som inte är inom vetenskapens ramar..

jag sa heller aldrig att det är lätt att hitta sin mening.. det handlar ju om en inre process som är jävligt svår.. att komma till ro med tanken på att du ska dö, att allt du älskar ska dö är ju en del av den.. det är svårt att acceptera men lyckas vi acceptera, vi känner nog att vi sviker våra döda och saknade när vi accepterar döden och inte sörjer "tillräckligt"..

sedan är det också där hoppet kommer in, om vi upplever livet som en resa där allt faktiskt kan bli bättre och där  vi ser det som en möjlighet, om än liten, att vi en dag ska inse att det hemska vi gått igenom och kommer gå igenom faktiskt var värt något så blir det inte lika tungt att bära..

de största argumenten mot mitt synsätt är väl att folk lider världen över och inte styr över sina egna öden.. man lägger ett visst ansvar på individen genom att tänka såhär.. men jag ser det inte så..det är här idén om att vi alla är "ett" kommer in, lider någon i den här världen är det lika mycket mitt ansvar som deras, svälter någon här på jorden är det allas fel, alltså mitt fel och ditt fel.. ett svältande barns liv är det viktigaste som finns på samma sätt som mitt liv i är det viktigaste som finns.. tänker vi på andra och gör gott så mår vi bättre, har vi gott samvete mår vi bättre och och om alla tänker på andras väl och ve får vi det alla bättre och det kan ju knappast göra världen till en sömre plats..

om världen är meningslöst så tänker jag ändå se mitt liv som eningsfullt.. är allt meningslöst så förlorar jag ju inget på att strunta i att det är så och jag vinner ju knappast något på att se allt som skit och meningslöshet..

hade du inte sett det som att ditt liv och dina upplevelser har mening så skulle du väl inte lida av när livet är skit? finns väl ingen anledning att sörja något som är meningslöst eller må dåligt av meningslösa upplevelser.. fast å andra sidan kanske det är just det vi ska inse, heh! om vi verkligen anser att allt är meningslöst så kanske vi slutar lida, det var väl kanske det buddha lyckades med, heh!

Vi är en parasitras på ett stort blågrönt roterande skämt mitt i intigheten.
Vårt enda syfte är att roa den högre intelligens som skapat oss. Vad vi gör
här, eller hur, spelar ingen roll, för vad vi än tar oss till är det tillräckligt
absurt för att det ska vara underhållande.

Jävla radbrytning och jävla frånvaro av editfunktion.
Så går det då man ska ha en egen radbrytning. Bah.

Meningen med livet är att föra sina gener vidare för mänsklighetens överlevnad.

Sen kan man ha lite kul eller ångest på vägen.

Meningen med livet är att livet skall fortsätta existera.

Joel413 Jävligt word. Många av de där tankarna har jag själv i mitt huvud. Det skiljer sig kanske på vissa punkter, men på det stora hela har du gjort ett bra jobb att sätta ord på det.

Skaffa barn o dö...

Varför måste folk alltid försöka hitta en mening med livet? Måste vi verkligen ha en anledning att fortsätta? Måste vi ha ett mål?

Livet är ingen film och behöver därför inte ha något speciellt mål eller slutpoäng, det bara börjar, finns och slutar. Tiden däremellan är egentligen inte så viktig som vi vill tro att den är. Därför är de saker du gör i ditt liv inte heller så viktiga som du vill tro att de är, dvs skola, jobb, religioner etc etc. Den vanliga människans värderingar är helt enkelt egentligen inte värda ett skvatt.

Människor verkar plåga sig igenom livet i hopp om att de i slutändan ska bli lyckliga, när de i själva verket endast ramlar ihop och dör. Jag tycker därför att vi ska försöka leva i stunden, släppa alla "måsten" och göra det du mår bra just nu av att göra. Det finns ingen lycka annan än den vi redan har.

Askin, jo men människor e skadedjur, vår hjärna är vår belastning, vi kan aldrig bli nöjda, när vi får det vi vill ha vare inte värt väntan/vi vill ha nått annat. Vi kommer ta kol på den här planeten o åka till nästa, vi är utomjordingarna i independence day.

-What do you want from us?
-That you die

Jag tror att mycket av detta är en 20års kris, många av svaren på frågorna som ställs här ger sig med tiden, om man nu lever ett liv som man är nöjd med. När man är ung tror man att man är oövervinnerlig och när det slutligen slår en att man är jävligt liten och obetydlig i sin lilla drömvärld känns det ganska jobbigt.

Hörde att svaret på vad mening med livet hittar du de gånger du inte undrar vad meningen är, stanna upp de tillfällena och fundera på varför du inte tänkte på det just då. Har man kanske kommit en bit påväg mot inre balans då?

ASUL, inte för o va sån men va flummaru om, det e sama jvla kris hela tiden för att citera arne anka, värst äre väl när man först inser att man ska dö/ aldrig kan gå tillbaka till det som har varit.... Nu äre ju mest soft


Ja livet handlar om att ta tillvara på varje tillfälle fånga dagen va nöjd med allt va livet ger o dra en tarzan...

hiccory: skitsnack.. visst finns problemen du talar om men de är knappast ofrånkomliga delar avden människliga naturen.. det finns massor av människor som nöjer sig och klarar sig utan att öka på sitt materiella ägande hela tiden så din teori faller direkt.. dce problem deu talar om är alla lösliga och inte skrivna i sten.. dock kommer det nog krävas enormt stora och dramatiska förändringar för att hela vår art ska nå en tillräckligt hög nivå av insikt för att komma förbi tröst genom ting och destruktivt beteende.. förstår jämföelsen med skadedjur men den stämmer inte..

kaptenKrok: hehe! ja har det ju som sagt inte kristallklart för mig men jag tror vi alla har samma insikt nånstans inom oss (ett ofrånkomligt släktskap med resten av världen, vi är byggda av samma byggstenar som allt annat så självklart har vi inom oss svaren på hur världen funkar, vår kropp vet.. eller inte men det är så jag tror för tillfället) det är därför vi kan relatera, sedan kommer det ju alltid skilja sig lite..

kul att nån känner igen tankarna iallafall..

en annan del av det hela är ju att själva begreppet mening är en männsklig konstruktion.. meningen med livet kan ju vara vad som helst beroende på hur man definierar det..

förutom det jag nämnde ovan som jag ser som "djupare" meningar så kan ju mening lika gärna vara fortplantning som nån sa för visst vi är ju byggda för det.. sedan så är det ju faktiskt så att vi inte är en varelse även om vårt psyke är byggt för att tro det på nåt plan, varje cell kan med alla definitioner ses som levande, med rätt förutsättningar kan de överleva utanför kolonin som är oss, så din mening är att vara en borg, en koloni, av vaelser som slagit sig ihop för att klara den hårda yttre världen bättre.. cellerna i sin tur har sina egna meningar som har med uppehållandet av kolonin att göra så där går meningarna runt.. du finns för att cellerna ska leva och cellerna finns för att du ska fungera så du kan låta cellerna leva o.s.v..

vi är som paradoxen med skeppet.. om man byter ut en planka varje dag och använder båten hela tiden, när blir det egentligen ett nytt skepp, är det så fort en planka byts ut eller när den sista planken i originalskeppet är utbytt (borde inte de tillaggda plankorna då ha blivit delar skeppet?) så är det med oss och celler, vi är inte statiska, vi är nya hela tiden..

finns mycket att väga in och välja när man disskuterar meningar tycker jag..

en annan sak jag tänkt på är att det känns som att många ser det som att den yttre världen på något sätt är sannare än vår bild av den, vi existerar ju i världen så om en av oss är övertygad om att det finns en mening så finns det ju en mening då tankar också är en del av världen.. eller existerar inte tankar lika mycket som stenar eller kött? vad är isåfall tankar? varör är min upplevelse av mening mindre äkta än datorn jag skriver på? säger man emot detta argument så erkänner man ju på nåt sätt att tanken är övernaturlig (icke materia, utanför materien).. varför ser vi, eller många av oss, sakerna vi kan ta på som mer äkta än sakerna vi "bara" upplever elelr tror? våra upplevelser är ju ockiså en del av världen? är det för att våra tankar är mer flyktiga än sakerna runt oss? och är isåfall de saker i naturen som försvinner snabbare än mina övertygelser mindre sanna än mina övertygelser men andra saker runt mig är mer äkta?

vart finns sakerna jag tänker på? vi kan följa materien (energin) tanken är när den färdas men hur blir den till en bild av en båt eller en känsla? 

jag har massor med mening i mitt liv så ni kan ju trösta er med att det finns mening nånstans i världen (i min hjärna)..

hiccory: skitsnack.. visst finns problemen du talar om men de är knappast ofrånkomliga delar avden människliga naturen.. det finns massor av människor som nöjer sig och klarar sig utan att öka på sitt materiella ägande hela tiden så din teori faller direkt.. dce problem deu talar om är alla lösliga och inte skrivna i sten.. dock kommer det nog krävas enormt stora och dramatiska förändringar för att hela vår art ska nå en tillräckligt hög nivå av insikt för att komma förbi tröst genom ting och destruktivt beteende.. förstår jämföelsen med skadedjur men den stämmer inte..


HAha "kolla på historien så vetu vart du är på väg". Det räcker för mig med att vi tagit kol på oss själva och utrotat diverse djurarter... Så det är ingen tes, det är så det är...

Livets mening ses ur olika perspektiv, visa kan se att vi ska bara göra som alla andra i vårat samhälle o följa den tråkig strömmen.

Jag själv ser det hela att vi människor med livets mening i tackt att vi är här för att utvecklas som varelse.

Ta vara på våra svagheter o förändras.

Vi är här för att alltid finnas o för att alltid utvecklas till något annat än de vi är.
I våran utveckling så stoppar det inte oss från att utforska, utan vi kommer att fortsätta inte bara på denna planet utan också ut i universum i framtiden.
Kommer man då säkert fortsätta fråga: Vad är meningen med livet? Säkerligen o fortsätta ända fram till slutet då vi kanske får svar?
vem vet, kan detta vara meningen med livet?

vad har varit bra med människans utveckling?

Vad är soft nu som inte kommer vara soft sen?

Visst ungdom är idealet men jag tror man växer in i sin roll som människa mer och mer. Frågar du en gammal människa tror jag inte de delar din uppfattning.

hiccory: vi har inte tagit kol på oss själva så du är ju ute och velar lite.. det finns annat som tagit kol på djurarter utan att vara skadedjur.. det är i högsta grad en tes.. du vet inte vad framtiden är bara för att du har läst bråttstycken av människans historia.. det vi kallar historia är förövrigt bara en bråkdel av människans tid här i världen.. vad är det typ en 10 del..

kanske dödar vi större delen av vår egen art, vilket lika gärna kan leda till att männskligheten tar ett nytt steg och världen får återhämta sig.. med insikterna byggs en ny civilisation där vi har facit i hand.. kanske löser det sig på annat vis..

jag skulle satsa på att männskligheten klarar sig, dock måste vi nog decimeras eller decimera oss, men det ordnar nog naturen åt oss..

och varför skulle allt vara förgäves för att vi dör ut, varför ska det sees som dåligt att vi dödar andra arter? det är ju bara vi som lägger värderingar i det så det är ju bara oss själva vi är onda mot isåfall, eller menar du att världen har ett eget medvetande?... tankar är som sagt en del av världen och eftersom de finns måste de påverka något, eller menar du att de är något annat än materia?

hur mycket har du forskat i historien och naturvetenskapen för att till hundra procent veta vad vår plats i världen är och hur vi kommer påverka världen om jag får fråga? 

Nej det e klart dom inte har, dom e redan "done", o har inte samma hävdningsbegär som genomsnittslöken på whoa... Allt dom vill se är frid o fröjd, se på på spåret o kolla på fina bilder på sina barn-barn...

men en del är sjukt bittra, kan jag lova dig...Särskilt dom som är ensamma mot sin vilja...

sen hiccory, ditt sätt att komma med svar på tal och tro att du vet något om ämnet tilltalar inte mig. Detta ämne har tröskats fram och tillbaka i tusentals år och ditt sätt att försöka komma med direkta svar är ett hån mot hela mänskligheten och alla de olika sätt att leva som finns.

Att du väljer att leva ditt liv på ett särskilt sätt är trevligt, men det är absolut inte så det är, det är ett sätt av 7 miljader sätt att se på cykeln. Försök förstå att du inte vet någonting innan du fortsätter diskutera detta.

Joel413 jag tror vi alla har samma insikt nånstans inom oss (ett ofrånkomligt släktskap med resten av världen, vi är byggda av samma byggstenar som allt annat så självklart har vi inom oss svaren på hur världen funkar, vår kropp vet.. eller inte men det är så jag tror för tillfället)

Det där tror jag verkligen också! Att vi alla egentligen vet om samma svar, vi måste bara komma tillräckligt djupt in i oss själva för att kunna få reda på det. Eller så får vi reda på det på något annat sätt. Eller så får vi aldrig reda på det, men det spelar inte så stor roll, för vi vet det ju ändå :D

Det där med att varje cell lika gärna kan ses som en enskild individ som att vi kan det har jag inte hört/tänkt på förut. Väldigt intressant. Jag tror att det kan lägga till några pusselbitar i allt funderande. Jag ska mala det några gånger i huvudet när jag gör annat.


Den här diskussionen är på väg åt just det håll som är intressant för mig, och således borde jag ha väldigt mycket att tillägga. Men av någon anledning är min hjärna tom. Blir ganska ofta så när jag sätter mig vid whoa.

Men jag tror att det är viktigt att i så stor mån som möjligt försöka se helheten. Att de satser (vill inte kalla dem för slutsatser, för man utvecklar ju sina tankegångar hela tiden) man kommer fram till hör ihop i en helhet. Jag tror att alla tankar kan passa ihop som ett pussel. En tanke (pusselbit) kan man haka ihop med nästa, och nästa osv. Problemet är bara att alla bitar ska ju inte sitta nära varandra. Det är därför en tanke kan verka som att den inte alls har med en annan att göra. Men jag tror på en helhet och det gäller bara att hitta de tankarna som sitter emellan de andra för att du ska få ihop det. Fast det kommer man aldrig lyckas med.
Då är det även så att vissa håller sig till att tänka på de tankarna som hör ihop, medan andra tänker på många olika sorters bitar och får inte ett lika stort område täckt. Däremot flera små områden.
Och sen är det vissa som är helt övertygade om att det måste gå att få ihop allt det här.

men det är så jag tror för tillfället

Det där är också en stor del av mig. Jag vet inte vad jag kommer tro om ett halvår, men det är vad jag tror nu. Parrallellt med en massa andra saker jag tror. Fast alla de sakerna kanske stämmer? Bara jag får dem att höra ihop på något sätt.

hiccory: ja det är synd.. och din åsikt är att det är något som måste vara så? att vi inte kan ändra något genom att ändra våra sätt eller genom att sprida positivitet?

min bild av världen är omvänd och även om jag har fel så kommer jag ju ha varit lyckligare än du på vägen isåfall.. skumt att du är så sugen på att hålla fast vid en sån inställning? hur kommer det sig att du av alla människor som betrsaktat världen är den som "vet" allt och dessutom vet att allt är skit?

Det sissta va till ASUL


Joel413 P24


För mig räcker det att kolla på munnhuggningar på tex internet för att fåre bevisat att människan är jordens största skadedjur... Det eju i grund o botten bara en kuk-mätartävling, inte många brudar som sitter o håller på såhär heller för dom har inte så mkt att bevisa...

Och nej allt beror på från vilken synvinkel man ser det , jag tycker det är rätt coolt att va största skadedjuret, människan är en häftig varelse...

Inget vet väl nått till hundra procent om nått... Om du tror människans tid på jorden kommer bli väldigt långvarig o fredlig får du gärna tro det...

Det är en bråkdel av människans tid, kolla vad vi redan har uträttat... Vi kan inte komma ifrån at vi är djur, sex o våld fascinerar oss, vår stolthet blir lätt skadad även om det kan uttrycka sig på mångbottnade sätt...  Detta krockar med våra välutvecklade hjärna som krockar med känslan av gruptillhörighet(empati), därför går vi runt o ojjar oss... "kossan är lik oss den ska man inte äta, döda den äckliga flugan"

kanske dödar vi större delen av vår egen art, vilket lika gärna kan leda till att männskligheten tar ett nytt steg och världen får återhämta sig.. med insikterna byggs en ny civilisation där vi har facit i hand.. kanske löser det sig på annat vis..

jag skulle satsa på att männskligheten klarar sig, dock måste vi nog decimeras eller decimera oss, men det ordnar nog naturen åt oss..

och varför skulle allt vara förgäves för att vi dör ut, varför ska det sees som dåligt att vi dödar andra arter? det är ju bara vi som lägger värderingar i det så det är ju bara oss själva vi är onda mot isåfall, eller menar du att världen har ett eget medvetande?

Joel är som the energizer bunny och bara droppar visdom efter visdom.

Att människan eller vissa djurarter dör ut ser jag inte som någonting som nödvändigtvis är dåligt. Det är bara ett steg mot vad som ska komma efter.


eller menar du att världen har ett eget medvetande?

Jag tror iofs att världen har ett eget medvetande. Eller inte världen. Men universum, evolutionen, utvecklingen, vad man vill kalla det egentligen. Men jag tror att det är ett omedvetet medvetande, som finns i precis allt. Och som gör att allt är på väg åt rätt håll.
Man skulle kunna kalla det gud, men isf en omedveten gud. Som ändå har ett medvetande.

hiccory: ja det är synd.. och din åsikt är att det är något som måste vara så? att vi inte kan ändra något genom att ändra våra sätt eller genom att sprida positivitet?

min bild av världen är omvänd och även om jag har fel så kommer jag ju ha varit lyckligare än du på vägen isåfall.. skumt att du är så sugen på att hålla fast vid en sån inställning? hur kommer det sig att du av alla människor som betrsaktat världen är den som "vet" allt och dessutom vet att allt är skit?

Va får er båda o tro att jag är mindre lycklig än er?

sen hiccory, ditt sätt att komma med svar på tal och tro att du vet något om ämnet tilltalar inte mig. Detta ämne har tröskats fram och tillbaka i tusentals år och ditt sätt att försöka komma med direkta svar är ett hån mot hela mänskligheten och alla de olika sätt att leva som finns.

Att du väljer att leva ditt liv på ett särskilt sätt är trevligt, men det är absolut inte så det är, det är ett sätt av 7 miljader sätt att se på cykeln. Försök förstå att du inte vet någonting innan du fortsätter diskutera detta.

Jag ber om ursäkt om jag stött dig och hela mänskligheten... Skrev redan att "man kan aldrig veta nånting"