Perspective - Benen ger vika Jag möts av ständigt mörker och vill springa ifrån,dysterheten som är hack i häl när timmarna gåringen förmår kraften att ändra läget utom en självmen hoppet försvann och min framtid har skjutit sig självturen har vänt, allt mina ögon ser är misärdet kunde varit värre men vill inte leva såhärseglar iväg från verkligheten på mitt skepp av substanserbesöker en plats där man inte behöver ett pass benen står kvar men tankarna lämnade landet ensam i natten omges min kropp utav röken från haschödet har satt spår i själen, stämplad för livetfelet är ditt om du inte ser hur jävla äkta jag skriverrädda för tidens gång vandrar vi alla omkring,med känslan av att något saknas som att man tappat nåntingmassor av spring i benen, flykt dagar i ändaångest jagar mig för att se hur länge jag klarar att kämpaVill tänka positivt som om det gjorde nån skillnadalla obotliga kroniska sår får blodet att rinnaorden som rimmar är formade med mening och djupdet är ingen saga där det goda segrar till slutlever just nu men vill inte leva i nuet,ögonlocken är tunga, oron attackerar mitt huveljuset i tunneln skyms utav mörkret omkring migmen platsen blir vacker strax efter jag tömmer mitt minneinga hjälpande händer, endast smällar på käften välkommen till verkligheten mest verkliga ställeoch för att palla va kvar behövs alprazolamta bort destruktiva tankar så allting blir bramen lösning är fan knappast något permanent när ruset dör ut har hjärnan det ännu sämre ställtlyckan är en simpel förträngning av ångestparadoxen; kan inte kämpa men vill slippa känna fler sorger