Det börjar lite försiktigt. Man får ett hum av beatets substans. Sen kommer basen ackompanjerad av en raslig röst som artikulerar rå poesi. Man fångas av hur rapparen har strukturerat ut sin text så att det matchar beatet, rimmar, har en egen rytm och substans och samtidigt berättar en historia, förnedrar någon eller beskriver en livstil. Metaforer som ger en gåshud. Känslan av "hur fan kunde han komma på det?". När man känner igen sig. Hur huvet automtiskt rör sig lite fram och tillbaka utan att man har ägnat en tanke åt det.