deppad över INGENTING

VARNING, LÄS INTE DETTA INLÄGG OM DU HAR EN PYSK-SJUKDOM, SÖK PROFFISKONELL HJÄLP FÖRST JAG TAR INTE PÅ MIG NÅGOT ANSVAR AV DINA EGNA HANDLINGAR LÄS DETTA INLÄGG PÅ EGEN RISK.. ett bra citat "Tro inte på något du hör och tro hälften på va du ser"

pimpiiina hehe jag beundrar såna männskor! =) hon vet delvis vad hon snakar om, det du måste göra är att verkligen ta tag i ditt liv och då menar jag inte va du gör utan va du tänkar! det finns alltid två sakar man måste ha för att kunna göra en sak 1,du måste veta va du ska göra 2,två du måset tro att du kan göar det!,

men jag tror att ditt strösta problem är att du bryr dig för mycket om sånt du inte kan kontrollera, lyssna noga nu! för det du gör är att LIDA, att lida innebär att bränna din självkänsla, exempel "att bry sig om hur folk ser dig, om jorden kommer gå under i morgon, om affären har kvar dom snygga byxorna som jag vill ha, kommer jag få en fett räkning, kommer jag vara lycklig om ett år," sluta tänka på sånt du inte kan kontrollera, försök alltid att va i nuet, det bara i nuet du kan välja va du kan göra, att tänka på vad du har gjort det hjäper dig inte ett dugg för du kan inte ändra på det som har hänt, att tänka på va som kommer hänad är exakt samma sak du kan aldrig veta exakt vad som kommer hända så sluta tänk på morgon dagen och tänk på vad du gör nu, det är bara nuet du kan göra än ändring, det är bara i nuet du lever när du förstår det kan du vara lycklig,

nu ska ja tala om att vara arg/ledsen, att bli arg/ledsen kan du bara bli av två saker att någon har skad dig eller en förlust, att vara arg och ledsen är samma sak bara det när du är ledsen så delar du upp kännslan att vara arg i små fack, "DET ÄR BÄTTRE ATT VARA ARG EN LEDSEN" kom ihåg det du kan inte göra något åt att vara ledsen fören du har blivit arg, gör något av enegin av att vara arg för om du inte göra det blir du deprimerad och sen dör du!

jag orkar inte skriva om ånget nu, hade tänkt att skriva en tråd som heter "Att vara lycklig" får väll se om ja någon gång orkar ta mig tid

ha dte bra alla puss puss

är mest rädd för att få panikångest i olika situationer.. därför skapar jag en oro som egentligen inte finns!

tror den kommer följa mig resten utav livet så får därför ångest!

vet att allt har sin tid och man får väl som orchidee skrev. leva i nuet och inte tänka på sånt du inte kan kontrollera... då blir man bara knäpp!

antar att amazon_blondinen F18 är ett av piimpinas nya verk, och om inte, MÅ DEPRITION DRABBA DIG! så vet du vad resten av oss snackar om här inne, omogna jävel!

orchidee håller med dig till fullo förutom det andra stycket om offret pimpina, HOPPAS DU MISSADE DE DÄR RADERNA DÄR HON SKREV OMOGNA SAKER OM "FULA MÄNNISKOR", va hon nu menade med det, folk som inte ser likadana ut som idialen idag? Hoppas verkligen att du missade det där innan du påståd att idioten var smart. I vilket fall, i resten har du en stor poäng. Det är något under me oss människor, vi vill alltid ha kontroll på allt omkring oss.. sen blir vi rädda när vi inte kan styra saker som vi själva vill. Man lever nog bäst om man lär sig acceptera att saker ibland gör som dom själva vill. Men det är svårt, det vet jag.

v1cky F17
hade också en aning om den där nya whoa deltagaren..hon blev medlem ganska nyligen!!! glömde väl bara o skriva det antar jag!

skit i samma....

håller med dig med att "Man lever nog bäst om man lär sig acceptera att saker ibland gör som dom själva vill."

men det är som du skriver ibland jäääävligt svårt... man måste bara lära sig att handskas med sin egen tanke.. hur man nu gör det. . .

00BEHAVE precis, lär man sig hantera sina tankar och på något sätt peppar sig själv.. kanske låter hel knäppt men ja tror man mår bra av att vara knäpp och prata med sig själv ibland :D .. iaf "tänkprata" som ja kallar de. men lär man sig det, då kommer man långt. de gäller att bestämma sig för att nej fan depritionen ska inte äta upp mig, jag har ju gräset på sommarn, fåglarna och himmlen.. och musiken, TACKAR gud för den.. sen ska man våga, ta tag i sig själv gå ut och sök kontackt med nya människor, nya kulturer, åk ner till afrika och se hur barn har det där.. nu kanske d va och ta i, men gör nått annorlunda då du känner att depritionen e på gång. våga se, åtminstonne försök, se världen ur dina ögon och inte depritionen.

Ansluter mig till skaran.

Det känns som jag kommit någonsånär ur deppresionen och in i en gråzon som inte tillåter mig att släppa tankarna på hur dåligt jag kan må, att inget är roligt etc. Men fortfarande låter mig må stabilt (inte jätte dåligt inte jätte bra, var ett tag sen jag kände panikångest nu) på något sätt.
Min terapeft säger att det är en tristess som kommer efter depressionen eftersom allt inte bara kan flippa över på en gång, men det känns hopplöst att någonsin återgå till att vara normal igen. Min depp kom utav stress, iaf tolkade psykologen det som att det var anledningen.

Så, finns det nån som mått piss men mår bra nu och INTE haft några återfall, jag söker hopp, hjälp mig finna hoppet!




(Den här tråden känns lite som en depp cirkel där alla sitter på en stol i en ring och berättar förvarandra om sina problem.)

v1cky F17
fört om pimpina, att tro att man är värd mer än andra, har jag alldrig förespårkat. jag försöker aldrig att få någon att tro eller ändra sig, jag vill att människor ska se med sina egna ögon och acceptera än att jag säger till någon att det är det dom gör är rätt eller fel,.. jag säger alltid va jag tycker och sen får dom acceptera eller förkasta som dom vill.

sen om ditt "tänkprata"

att prata med dig själv är något alla människor gör bara det du menar är att tänka positivt, att fixa det, är att ta reda på dom sakerna som man säger för att pålga sig själv och ersätta dom med positiva tankar,

v1cky F17

jag tror att man måste få tankarna på så mycket annat som möjligt, bara det inte är negativt... jag har märkt hur jag kan undvika situationer bara för att jag är rädd för att få en ångestattack... likförbannat kommer ångesten bara för att jag tänker på dom situationerna...

just nu är man väl lite ostadigt och allt man ser och hör kan man få till nått dåligt känns det som.. men man måste ut och röra på sig, succesivt(stavning?) arbeta sig in i vardagen igen. det tar emot vilket jag fick känna på igår.. hade mått ganska bra i några dagar (2-3) men så helst plötsligt börjar man tänka "dåliga" tankar igen.. det blir som en tvångshandling!

jo en fråga bara v1cky, hur ser din dag ut.. alltså med ångest och så. har du lärt dig att koppla bort den?

Illsnidig
va inte meningen och göra detta till någon "depp cirkel".. det är det minsta jag vill göra... vill att allt o alla ska må bra. för sånt smittar av sig! det märker jag när jag är med mina polare. då kan man för en stund (då o då ivarje fall) glömma allt vad ångest betyder!

jag känner precis som du.. jag har hoppat ur det absolut värsta (själva paniken) och kommit in i någon sorts form av gråskalad värld... ingenting känns väl så där jätte upplyftande och man har svårt att se fram emot saker.... men jag märker att när jag exempelvis kollar en film eller fokuserar på någonting helt annat så släpper ångesten från kroppen. den kan visserligen återkomma lika snabbt men det är väl det man måste försöka lära sig. att det bara är en tanke och att den försvinner... men det kan man ju få hjälp utav från psykologer o sånt! det är som att lära sig köra bil, man lär sig till slut

men annars så känner jag igen mig själv exakt i det du beskriver!!




oj va detta blev långt...och säkert väldigt vimsigt

00BEHAVE P21

Då sitter vi i samma båt, problemet är att jag känner mig inte motiverad att försöka lära mig må bra. Alltså jag vill ju självklart men det känns liksom som det kvittar, det kanske inte funkar iaf? Jag lever just nu ett otroligt tråkigt liv, är vaken kanske 12-16timmar om dagen och spenderar säkert MINST 6 timmar framför datorn då jag kollar på film och dyl med lättsmält humor och allt möjligt som har den där "må bra" feelingen.

När jag väl gör något så gör jag inget specielt och när jag väl gör något specielt känns det inte specielt, fan vad det suger. Sorry nu upprepade jag bara hur "dåligt" jag mår.

Jag pratar med en terapeft lite då och då och hennes tips var att hitta något mål att se fram imot för att komma ut trissesen men hur fan ska man lyckas med det när man inte kan se fram imot något?

Är rädd att livet inte kan leva upp till mina förväntningar att må bra, att jag glömt bort hur man igenterligen mår och därför förväntar mig något mycket bättre hela tiden och därmed kommer jag aldrig igen känna mig nöjd med hur jag mår? Man blir ju så väldigt fokuserad på att man måste må bra och ifrågasätter hela tiden hur man mår när man har mått sådär dåligt.



Kan ingen komma och säga att dem har mått dåligt men nu mår askalas utan återfall? Snälla!

vart rätt långt det där med, kanske något vimsigt också, orkade inte läsa igenom vad jag skrivit.

Illsnidig

fy fan jag vet hur det känns... jag känner igen precis allt det du skriver (för att upprepa mig).. jag mår långt ifrån topp.. dvs som för bara 2 veckor sen, men man måste bara tro på att det löser sig och försöka att lämna dåliga tankar bakom sig..

snart är det OS, våren är på väg och för att inte tala om sommaren och fotbolls VM... visst, vissa dagar kan inte jag heller se fram emot såna saker men man måste försöka... ibland har man det jobbigt och ibland inte... nu låter det som jag är helt frisk i skallen kanske och tagit mig upp ur svackan men den ligger och lurar runt hörnet hela tiden.... man får försöka gilla läget och arbeta där ifrån... det är en lång väg upp till toppen igen och man kommer ramla ner många gånger...

försök att inte tänka varken en vecka fram eller 2 veckor bak utan ta en dag i taget! jag är inte rätt person och säga vad som är rätt och fel för jag är själv uppe i mina probs så det räcker. jag tänker föööör många timmar om dagen! jag måste vara sysselsatt till fullo för att inte känna någon som helst ångest! men kan bara sprida lite av den information jag har fått!

men säger som du.. vore intressant och höra från de som verkligen nått toppen igen efter varit nere på botten!

du behöver inte svara men går du på några anti depp mediciner?!

00BEHAVE P21

Nej jag tar inga anti depp medeciner, har inte frågat om något heller för jag ogillar medeciner starkt och kan enbart tänka mig ta om det är absolut nödvändigt, och även då krävs det att nån övertalar och nästintill tvingar mig. Jag mår hellre dåligt än att få konstgjord lycka i form av piller, varför kan man ju fråga sig? Jo, jag skulle antagligen må dåligt av bara tanken av att jag inte kan må bra av egen maskin, jag vill inte vara beroende av något och absolut inte medecin.

Hela den här veckan har jag mått rätt reko, alltså inte bra men inte direkt dåligt heller men jag har jävligt tråkigt.

Att man varit sjukskriven i sen i höstas är ju inte heller särskilt kul. Pallade inte med att göra något då jag måde så där extremt dåligt, först nu jag börjar känna mig lite bättre och ska väll snart tillbaks hade jag tänkt, hoppas jag pallar det bara. Att bara gå hemma och verkligen "stå still" i sin utveckling när man snart fyller 20 är ju inte någon dröm precis, känner hur tiden flyger förbi och det är så jävla mycket jag vill och jag ligger så väldigt långt efter i min planering. Men som du säger så får man försöka gilla läget och utgår från vart man befinner sig, ett steg i taget och sikta på toppen.

usch det här känns nästan lite snuskigt hur lika vi verkar vara... det är nästan som att prata med mig själv! då menar jag självklart situation då jag inte känner dig personligen..... har samma åsikt om medicin.... medicin i allmänhet faktiskt... vill inte gå på nått kroppen inte producerar.. inte i onödan ivarje fall!
skapar bara en massa onödiga tankar och man börjar ventilera uppe i hjärnan och då brukar man oftast inte komma fram till rätt slutsats! man är lite av en hypokondriker oxå så det är inte till min fördel...

jag hade julledigt mellan jul och nyår och så jag har bara jobbat 2h sen 23 dec vilket inte är så bra om man ska klättra uppåt toppen igen... det är ju just det oxå att man måste våga och jobbet tycker ivarje fall jag är det största steget.. där är man verkligen låst och dit måste man bara... annars kommer inte cashen in.. int lika mycket ivarje fall!

jag är fruktansvärt rädd för att få nån sorts panikattack så fort jag sätter foten igen på jobbet. jag vet inte hur det är för dig och hur du trivs på ditt jobb. jag tycker om personalen där jag jobbar men arbetsuppgifterna är väl inte så givande! bara det är kanske ett tecken på att det är dags för en ny inriktning... kan ju även va så för dig att du bara är inne på fel spår och du behöver sadla om?! kanske inte yrkesmässigt men på nå annat sätt... flytta kanske?!

nu är det färdig tänkt för inatt.. jag måste vila han där uppe några timmar!

over and out . . .

Känner mig helst snurrig och osamanhängande just nu så jag svarar imorron då jag förhoppningsvis mår iaf stabilt ovh grått som vanligt.

Gonatt.

amazon_blondinen F18
du verkar inte ha alla hästar hemma stackare! du har inte en aning om vad som händer imorgon eller om 1 vecka! spelar fan ingen roll hur starkt psyke du har...

korkade människa!

vakna upp och känn verkligheten!

orchidee okaj för vissa saker hon sa gjorde mig riktigt förbannad, folk som trycker ner annat folk för att de inte är som "dagenidial" gör mig vansinnig.

jo de där me tänkprata, de va precis va ja menade, kanske inte uttryckte mig tydligt dära :P men iaf, d va vad jag mena.



och till korkade pimpina A LA "amazon_blondinen F18" hahaha FYFAN VAD DU LJUGER! NEJ, allt fixar sig tyvärr inte. När en otroligtnära vän dött FIXAR INTE DET SIG! NÄR HAN FÖRSVUNNIT UR DITT LIV PÅ JORDEN FÖR ALLTID SÅ FIXAR INTE DET SIG! SÅ HÅLL KÄFTEN OCH SLUTA LEKA BESSERVISSE FÖR DU ÄR BARA JÄVLIGT KORKAD!

för övrigt håller jag med 00BEHAVE P21 till fullo, kunde inte sagt det bättre själv. "vakna upp och känn verkligheten!"

amazon_blondinen F18

Det är uppenbart att du itne har kapacitet eller fantasi att föreställa dig hur en deppad människa mår så du är överflödig i den här tråden.

00BEHAVE P21

Är nog också lite hypro, fast inte så jätte farligt(hoppas jag). Rädslan för paniken känner jag igen, har aldrig upplevt nånting så hemskt i hela mitt liv. På nått sätt kan jag bara inte släppa det utan jag går runt och är rädd för det och det ökar väll nästan risken för att det ska inträffa igen kan jag tänka mig.
Nått jobb har jag dessvärre inte utan jag pluggar vilket innebär att när jag kommer tillbaka måste jag ta igen saker jag missat, fyfan. Men man får försöka tänka på annat, har satt upp mål nu att till slutet av 2006 så ska jag försöka fixat mina betyg så jag kan plugga vidare dit jag vill och komma ifrån den här smeten jag fastnat i. Känner att jag behöver resa bort härifrån, nya människor, nya platser och nya saker att göra.

Så nog ligger det nått i det du säger jag är medveten om att jag måste bort härifrån men jag lär bli kvar nått år till tills mina betyg duger att söka på... sen var det ju det där med pengar också.

amazon_blondinen F18

usch gick in på din sida och tyvärr fanns du fortfarande registrerad! såna som du bör bannas på livstid... eller tills du tar ditt förnuft till fånga! stuuuuupid!

Illsnidig

ok, du har det där med skolan och kan förstå att allt känns mer hopplöst då... jag hade inga problem med skolan och jag mådde kanon där... träffade massor med människor och så.. visst var man väl skoltrött då och då men det var bara att ta sig i kragen och gilla läget...
kan förstå om det blir tungt att komma tillbaka och veta att man ligger efter men hey, skiter det sig så finns det alltid en gratis skola efter som du får chans till att plugga på ämnen du kuggat i!

och förövrigt så tror jag att ALLA mår bra av lite miljöombyte! göra lite nya saker så inte vardagen gör sig påmind hela fukkin jävla tiden.. man måste få svänga åt vänster och höger ibland... inte bara köra rakt fram!

sverige är grått 5-6 månader om året... den som inte får årstids deppar kan inte va 100% friska..


nej nu känner jag att jag verkligen svamlar för mycket... har faktiskt varit o tagit några öl och spelat poker och avslutat med ett besök på krogen.... kändes bra och va tillbaka efter 2 veckors uppehåll konstigt nog! jag som trodde jag va trött på öl.. men icke sa nicke! några små steg gör stora framgångar!

over and out för inatt!

00BEHAVE P21

Skolan känns som en tung ryggsäck jag ännu inte lyckats släpa över mållinjen. Hoppade ju av första gången jag gick gymnasiet och drog runt på IV(praktik enbart) i ett halvår men bestämde mig för att ta nya tag. Men det suger verkligen, kul att gå 3:an när man fyller 20 om sisådär 1månad? Ne skulle inte tro det, mina polare gick ut när dem var 18-19 och här går jag och klampar!
En liten tröst är att de flesta inte gjort nått åt sina liv än endå, de ligger bara hemma och segar allihoppa. En annan lär ju sätta en väldans fart när jag väl pallrat mig till nästa hållplats, är så mycket man vill hinna med innan man blir för gammal.

Dricker du alkohol när du mår dåligt? Jag har inte vågat göra det eftersom mitt mående kan slå om på bara några sekunder och risken är ju att det blir ännu otrevligare än det skulle vart utan alkoholen.

Ska slänga in handuken för ikväll jag med, gonatt!

Illsnidig
känner många som gått om eller fortfarnde går och är 20 av mina kompisar... so what? bättre gå om än gå ut me piss betyg!

njae alltså saken är den att jag tänkte efter nyår: inge mer dricka nu på ett tag! jag va så jävla trött på det.. så jag körde en vit helg förra helgen.. gick dock ut på krogen för att jag inte ville sitta hemma o göra nada.. det gick fan bra och va nykter.. inte lika roligt som vanligt men helt ok... och så igår skulle vi som sagt lira poker... hade ingen tanke på att supa mig full utan ville bara dricka öl och ta det lugnt för att se om det gick..

och visst fan gick det... hade skit kul igår och hade inte en ända tanke på ångest under hela kvällen... kanske någon sekund så där men det sopade man undan lite snyggt och gick vidare!

kvällen gick bra men vaknade med lite ångest... men det har jag gjort de senaste dagarna ändå iofs men nu är det lite bättre när man kommer upp på fötterna och käkar frukost eller nått...

jag försöker vekligen att inte tänka på tankarna och jag måste säga att det går bättre och bättre varje dag.. med undantaget nu mitt i veckan då jag åkte lite ner på berget.. men bara o börja klättra igen!



amazon_blondinen F18
kan inte vara arg på dig.. hur mycket jag än vill så går det inte.... tycker bara synd om dig för du är så instängd och inte vet vad som händer utanför ditt rum... världen är inte perfekt och du är fan långt ifrån någorlunda normal.... tror inte det är vi som behöver hjälp.. snarare du som behöver någon o prata med!

hahaha ÄGD!!:D

amazon_blondinen F18
vem säger att jag sitter inne hela dagarna? är definitivt inte självmordbenägen heller... du verkar vara en tjej med mycket fördomar! eftersom du inte vet någonting förstår jag inte varför du har en diskussion med oss här?! du är verkligen inte till någon större hjälp!

förväntar mig heller inte att en psykolog ska hjälpa mig utifrån vad jag skriver här.. men kan va intressant och höra med folk som kanske har samma problem... du verkar ju inte ha dom problem så din åsikt är ju inte så intressant eller hur...?

ditt ända problem är att du är en korkad människa med massa fördomar! en vacker dag drabbas även du av en depp.. vänta du bara!

fotomodel my ass... pinsamt!

oh nej, sluta säga så där... blir ju ännu mer ledsen

00BEHAVE P21

Tycker vi enbart ignorerar amazonen eftersom hon enbart vill göra sig lustig över andra människors olycka, förr eller senare tröttnar hon om ingen svarar på hennes inlägg.

Har ju mått hyffsat bra på senaste tiden var länge sen jag kände mig riktigt nere. Har väll hänt jag känt mig lite smått dålig men då har jag antingen varit väldigt trött eller hungrig coh då hjälper det oftast att gå o lägga sig eller äta nått.
Enda problematiken är väll att det ligger så nära i tiden att jag inte kan släppa det än, tiden får läka såren helt enkelt. Allt man kan göra är ju att flyta med och se vad som händer iaf.

Har sagt till mig själv att jag inte ska dricka förens eventuellt på studenten, då kan jag tillåta mig att bli lite full om jag mår bra då dvs.

amazon_blondinen F18
och det gjorde inte jag?!?!?!?!?!

Illsnidig
jo jag vet. det är en rastlös själ vi handskas med... om man ignorerar henne så kanske hon lämnar tråden!

fan känner igen det där med att vara trött och hungrig och hur det påverkar formen... likaså idag när vi lirade fotboll i 2h... när jag blev som mest spyfärdig (har oootroligt dålig kondition) fick man lite ångest... konstigt nog... inte så att man gick in o satt sig i omklädningsrummet o deppade utan fick bara en snabb mini-attack... den gjorde sig påmind! men sen är den borta lika snabbt.....

skulle ha gått ut idag me men valde i sista sekunden att banga och sitta o tare lugnt me polarna istället... tar några öl nästa vecka istället om det går ann.. då har man eventuellt jobbat någon/några dagar dessutom..

det är bra om du lyckas hålla dig totalt nykter fram till studenten! inga onödiga kalorier...

man får göra som du säger. flyta med och se vad som händer!

00BEHAVE P21

Jag lästa på framsidan på en tidingin(minns inte om det var aftonbladet eller expressen) när jag stod i hemköpskön idag att nån kändis "fått tillbaka sitt liv" efter deppresionen. Fast man kan ju inte lita på nått sånt, specielt inte om det var aftonbladet;)
Men jag har aldrig hört talas om nån som helt och hållet blivit sig själv igen efter en depp, bara att dem mår bättre och kan återgå till vardagen typ.

Jag dricker inte mycket i vanliga fall heller, nån gång varanan månad MAX, ibland inte ens så mycket. Så nog är jag rätt nyttig när tänker så, fast sen missbrukar jag ju sockerprodukter och skräpmat istället. Det mår man inte heller bra av, blir nog skaplig obalans i kroppen.

Jobbiga med att flyta med är ju att man måste befinna sig i nuet, framtiden kommer men väldigt långsamt.

Illsnidig

ja men våra 2 största kära kvällstidningar är tyvärr (eller hur man ser på det) skvallertidningar idag.. inget annat.. mycket av det som skrivs kan man ta med en nypa salt!

visst kan man få tillbaka livet efter en depp, det tror jag på utan tvekan.. men tror ändå att chansen för återfall är stor.. just därför måste man ju gå till någon som lär en att hantera jobbiga situationer!

oh shit du dricker inte alls ofta... jag älskar att festa även om jag blivit bättre på att säga nej de senaste veckorna (dock p.g.a deppen).. har kört varje helg i över 2 år så det här är väl något sorts tecken kanske!


njae beror på hur positiv man är... visst är det svårt att vara positiv i ett sånt här läge men framtiden är inte längre bort än en sekund.. men då är man som sagt riktigt positiv.... man måste försöka leva i nuet men det är jäääävligt svårt.... det går verkligen i vågor det här.... det suger!!!!!

00BEHAVE P21

Yes, jag har en del saker som driver mig framåt men även dessa känns stundvis rätt meningslösa. Inte så att sakerna i sig känns meningslösa men det känns meningslöst när jag befinner mig i min livssituation.
Te.x så planerar jag att åka till Japan och läsa japanska i 1-2år efter skolan, men i dagsläget tror jag inte jag skulle kunna njuta så mycket utav det, det känns inte såååå roligt just nu(inget gör det), men det är ju verkligen något jag vill.

Jag kan inte nog poängtera hur orolig jag känner mig att jag inte lyckats med att må bra igen. När det är dags att åka vill man ju må bra, skulle ju vara katastrof annars!

Illsnidig

precis som japan är för dig är andra projekt för mig.. ena stunden kan det kännas jätte spännande och motiverande för att i andra stunden kännas tråkigt och hopplöst!

det är just den känslan jag oxå vill få bort snarast möjligt! att känna denna oro för att aldrig kunna gå 24h om dygnet och känna att allt inte är meningslöst!

som jag nämnt tidigare är jobbet en stor anledning till min ångest idag, men är orolig för att även om jag skulle byta så skulle jag känna oro för en ny attack och därmed skapar jag ångest för rädsla av ångest!

det är det jag måste lära mig att hantera... inget hjälper ju heller att det är i mitten av januari och det är evigheter kvar tills våren är här... känns det som ivarje fall!

00BEHAVE P21

Delivs känns det skönt att det är att tag kvar till sommaren, delvis inte. Det posetiva är ju att jag tycker mig må bättre månad för månad och om det fortsätter så här kanske jag är tillräckligt återhämtad för att sommarhysterin ska kunna slå i sista spiken. Om det snart skulle vara sommar kanske man skulle må väldigt dåligt under sommaren också, och det skulle ju inte vara så väldigt roligt. Å andra sidan är jag så trött på vintern, sverige är ett jävla skitland när det kommer till våra årstider.

Jag har en dålig vana av att inte gå och lägga mig i tid också, som jag känner att jag inte har någon kontroll över. (Märks kanske om du kollar när jag postar mina inlägg.)
Skulle säkert må lite bättre av att vara uppe de få timmar på dagen det faktikst ÄR sol ute.

jo visserligen finns det både för och nackdelar, men frågan är om man verkligen hade varit lika deppig nu som om det kanske hade varit 15 grader ute och sol till 7-8 på kvällen?!
men å andra sidan så kan man nästan känna sig lättat över att man har några månader på sig att repa sig!

är man deppig under en hel sommar då har man riktiga probs tyvärr.....fick ju en släng i somras men den gick över på någon dag bara... nu har jag snart varit deppig i 3 veckor.. vet inte hur länge du varit deppig men 3 veckor känns som en evighet för mig!

sverige är jävligt fint 7-8 månader om året men de resterande månaderna är nästan som ett helvete... mörkt och kallt... inte så konstigt att man faller ner i svackor!

haha jo har märkt tiderna. brukar gå upp dom där tiderna när jag jobbar.. men nu är det ändå mörkt dygnet runt nästan så man missar inte allt för mycket tror jag! allt kan kännas meningslöst det vet jag av egen erfarenhet.. sova, äta, sova äta..

nej ska till en psykolog om 1h.. får se hur det går.. om man blir nå klokare eller om det är bortkastad tid!

jag med!:)... någon som skaffat sig ett liv än?.. bara undrar liksom O.o

kul för henne!! dock en väldigt osympatisk tjej det där!

_proofy_ P18

Det är inte fråga om att skaffa sig ett liv eller inte, för det har jag, bara det att det just nu inte är lika bra som det vanligtvis är. Det finns en viss skillnad, kan förstå att det är svårt att sätta sig in i om man aldrig befunnit sig i det själv dock.

00BEHAVE P21

Det började väll runt höstlovet, vilket är kanske är runt 2 månader eller nått, jag har ingen riktig koll om jag ska vara ärlig. När inget händer och allt känns dåligt tappar man lite tidsuppfattningen.

Jo om man mår dåligt över hela sommaren så tappar man ju önskan om "När sommaren kommer mår jag nog bättre", och det vill man ju inte.
Jag sover otroligt dåligt på senste tiden har jag märkt, riktigt, riktigt dåligt menar jag då. Jag är för trött för att orka upp efter 8timmar, jag behöver ungefär 10timmars sängliggande för att få tillräckligt med sömn.

Lycka till hos psykologen, det kan ju inte skada iaf. Förhoppningsvis kan han ge dig en diagnos och kanske få ett hum om hur djup deppen är/vad som kan vara orsaken eller t.o.m hur du ska ta dig ur den!

känns nästan som _proofy_ är killarnas motsvarighet för amazon bruden! ta allt med en nypa salt!

Illsnidig
oh fan de va ganska länge! då förstår jag att det känns tungt fan.. men ju längre tid man är borta från det man fruktar ju värre blir det.. imorgon ska jag ta itu med jobbet... det kommer säkert gå åt pipsvängen men då har jag ivarje fall gett det ett försök!

fan sömn är bland det viktigaste som finns... har man dålig sömn påverkas ju hela dagen och framför allt humöret!
får se hur det går nu denna vecka när jag börjar 6 varje morgon.. kommer väl va helt förstörd!

njae va ju hos nån sorts psykolog idag eller kurator.. ska jag va helt ärligt vet jag inte skillnaden utan det är bara en massa olika namn... satt över 1h o babblade men vet inte om vi kom fram till något vettigt.. jag har märkt att jag bara får mer ångest när jag pratar om det! det enklaste kanske är att bara försöka glömma och hoppas på att det inte kommer tillbaka för snabbt!

nej usch o tvi för det här!

00BEHAVE P21

Illa, illa. Men det är klart det blir jobbigare när man pratar om det iom att man blir tänker sig in i det och blir påmind, gillar inte heller att beskriva känslor som panikångest och depprision men psykologen försöker ju hjälpa en så då är det värt ett försök tycker jag.

Tror att jag fått en annan världsbild efter att ha gått igenom det här, posetivt eller negativt vet jag inte om det är men en utveckling är det iaf.
joccce

Det är väll bra att man orkar nånting iaf.

00BEHAVE P21

fan snackar du om len?!

Illsnidig

jo klart det är värt o gå dit några gånger! har ju bara varit där en gång så kan väl egnetligen inte skaffa mig en ärlig uppfattning om hur läget är!
klarade av jobbet idag ivarje fall! hela dagen.. det gick lite motigt då o då men 8h är som sagt slut nu så ska bli skönt o vila upp sig lite!

jo helt klart att man fått en annan bild men jag vet inte hur den ser ut färdig! jag har märkt att jag inte längre är lika hypokondrisk som jag va innan ivarje fall! visserligen kan ju det va bara för att jag är inne i en period då jag är less på allt men vette fasiken...

det man inte dör av blir man starkare av! nått sånt ivarje fall,, får väl försöka leva upp till det och ta mig i kragen.. usch är det inte snart helg?!

00BEHAVE P21

Sant, sant. Du får kämpa på, vad jobbar du som föresten?

Min klassföreståndare ringde fan förra veckan på måndag och skulle sätta upp ett möte med mig, hon och några lärare (lägga upp planer på hur jag ska börja gå i skolan igen). Men hon har inte hört av sig än så det är snart så pass att jag får ringa och höra vart hon tog vägen, känner mig ju tillräckligt frisk för att iaf klara av att gå på nåra lektioner. Pallar man inte heldagar kan man ju gå halvdagar eller på specefika lektioner man prioriterar.

Klart man blir starkare men jag har alltid varit övertygad om att "Lycklig och ovetande" är ett bättre sinnestillstånd att befinna sig i. Ju mer man vet, desstomer världsvan, ju tråkigare blir allt. Jag är lite pessemistisk i mitt tänkande dessvärre och det är ju inte till min fördel.

Vaknade sent till råga på det också(kl 5) så jag ska skyna mig iväg nu och försöka göra nått av dagen så den inte känns helt bortkastad.

Illsnidig
ja men det är jävligt svårt att kämpa på när man är nere på botten o skrapar! otäckt hur formen verkligen kan gå spik rakt upp och ner! ena dagen vill man inte göra någonting, bara sova och hoppas på att allt ska försvinna (vilket det aldrig verkar göra). andra dagar vill man festa och umgås med vänner som vanligt! jag är fan livsfarlig när jag är ensam och får tänka för mycket! inte så bra kanske när man bor själv i en etta och det inte finns någon annanstans o ta vägen! nej usch det har varit en dålig vecka det här.. det märks kanske på min pessimism!

men skolan måste ändå vara sjysst o dra tillbaka till.. träffa kompisar och skingra tankarna lite genom att plugga eller nått?!

lycklig och ovetande... börjar oxå fundera på om det är utvägen här ifrån.. ivarej fall när det kommer till o förtränga sin "sjukdom".. skulle gärna vilja släppa allt som har med tvångstankar o göra men det är fan en omöjlighet! känner inte heller mig så jävla positiv nu!

vakna 5 och försöka göra något av dagen? hehe ja lycka till!

jag jobbar som maskinoperatör på ett pillerföretag! industri skit!

I feel you

00BEHAVE P21

Hade jag haft polare i plugget hade det väll varit "roligt" att komma tillbaka till det men som sagt, dem gick ut när dem var 18-19, dvs förra året. Självklart känner man ju endel folk men inga som jag riktigt vill umgås med, enda riktiga polaren man hade i klassen flyttade nyligen till skåne så nu är man ensam.

Jag har mått rätt bra ett bra tag nu faktiskt, tror nästan jag är "frisk" men eftersom jag inte kan släppa allt helt så påminner jag mig själv om det och får lite små obehagliga känslor då och då. Tiden kanske får en och glömma, man kan alltid hoppas.

Jag lyckades faktikst dra iväg till en polare, käka lite skräpmat och spela ett gammalt fränt DOS lir man lirade back in the days när man fortfarande var bekymmersfri. Så dagen vart inte riktigt så dålig endå, lite väl kort dock, ska lägga mig lagom till 3 tror jag, sen försöka gå upp tidigt imorron istället.

------

"läs en bok, BIBELN rekommenderas också såklartt.."

Funkar inte om man inte är religös/intresserad. Bibeln måste vara världens första och troligen fortfarande världens mest effektiva sömnpiller.

Greensleeve P23

självklart kan man sakna sin familj och livet man hade för några år sen.. den va ju fortfarande den roligaste tiden! inge bekymmer, bara roligt hela tiden typ.. vet inte om det är just det ändå som är pusselbiten som saknas i min kropp! det är så många fler tror jag! men visst du kan ha rätt! min familj är mitt allt!


------
njae, vet inte vad jag tror på.. jag tror på det mesta!


Illsnidig

oh fan, kan förstå om ens enda polare drar.. jag hade inte klarat skolan utan polare.. det är viktigare än allt annat nästan!

ok fan va nice.. då är du på väg åt rätt håll juh.. men du verkar som jag, ha lite små tvångstankar... dvs du tvingar fram ångesten.. förväntansångest som socionomen jag snackade me kallade det! det är egentligen det jag fruktar mest, att mina tankar kommer styra mitt liv och inte jag själv! idag på eftermiddagen har jag haft det ganska bra på jobbet.. men fan natten till idag blev det inte många timmars sömn.. vred o vände och fick andnöd var och varannan minut kändes det som!

men det är nog så att tiden får en att glömma.. ju oftare man blir påmind om sin ångest destu mer panikslagen blir man och ger upp hoppet!

jag har ivarje fall kommit fram till att itne prata med allt för många om min depp.. alla vet om det men alla ställer samma frågor och vill hjälpa till.. men det går inte. det är bara Du som kan ställa allting till rätta! hur vet jag inte. tvångstankar är obehagliga!

bra att du gjorde någonting av dagen.. oftast när man vaknar så sent ger man upp hoppet om att göra något den dagen och så sätter man sig vid datorn! det är dålig terapi! hehe

Om du röker mycket töj så kan det ha med det att göra.

använder aldrig någon sorts tobak... eller droger helelr för den delen! det ända jag missbrukar är öl en gång i veckan.. men inte ens det har man lust med längre... jag menar om man inte är sugen på öl en skön lördag, då är det nå fel!

00BEHAVE P21 & YTsorTerad

Jo jag är lite rädd att jag ska dra på mig något permanent som drar ner livslusten lite då och då. Och jag försöker också att inte prata med alltför många om det, alla vill så väl men det blir så fel. Det blir mest jobbigt när man man ska svara på samma frågor hela tiden och bli påmind om att man mår dåligt alltför ofta.

Eftersom jag aldrig genomgått nått sånt här har jag ingen aning om när jag ska betrakta mig själv som frisk? När man mår bra kan man ju säga men vafan, det kanske man aldrig gör, eller inte så bra man förväntar sig må iaf.
Är rädd för att man som 00BEHAVE säger ha byggt upp en illusion av hur livet ska vara och nu aldrig kommer känna sig frisk.

Imorron kl 11:30(Jävligt tidigt till skillnad från när jag brukar gå upp) ska jag iaf på möte i skolan och lägga upp studieplanen. Jag tror att jag kommer kunna må bättre när jag tagit hand om skolan och jag är väll tillräckligt kry för att orka dit och göra nånting iaf (hoppas jag).


Jag är också lite socialt missanpassad när det kommer till att bekanta mig. Jag är hyffsat blyg i okänt sällskap men brukar släppa loss lite mer när jag lärt känna personerna lite grann. Det nog möjligt som du säger YTsorTerad , att det kan bli värre om man försöker fly problemen men det är inte vad jag tänker göra. Aldrig i livet att jag lånar massa pengar till studielån om jag inte känner att jag är 100% Go! Go! att orka slutföra studierna.

Det är ju därför jag vill bli frisk så jag kan åka iväg när jag mår bra och veta att "det här fixar sig, du klarar det här, deppen är borta". Jag har ju nått år på mig iofs att repa mig och jag hoppas verkligen det funkar. Funderar på att göra ett litet "test" först också, åka till min syrra som bor långt upp vid östersund och se hur jag klarar det, visserligen har man ju syrran då men det blir fortfarande rätt ensamt utan en enda polare.

Förstår inte vad du menar YTsorTerad med, "Gå aldrig runt och se vad som händer?". Menar du om man går runt och drar och hoppas på att saker ska hända eller?



snöppslukere F18

Whoa är billigare när man har bredband, det är enklare dessutom att uttrycka sig över internet plus att ingen tvingar dig att läsa.

YTsorTerad

Angående det sista du skrev, jag har väll inte kört livet i botten preics. Det vore nog att överdiva men nog kan man säga att man lyckats köra ner i ett dike iaf.

Sen skulle du inte nämt att du gått och mått dåligt i 1½år, det drar ner mitt hopp om att må bra inom den närmaste framtiden. =/

Känns inte som om mötet var en sån där toppen idè kanske, jag mår riktigt dåligt nu, fick en liten attack av ångst och panik när jag satt där och skulle lägga upp skolarbetet. Fixade visserligen så att jag har 3 lektioner i veckan jag kan gå på om jag pallar men just nu känns det som jag tagit världens jättekliv tillbaka.

Var säkert över en månad sen jag kände såhär sist, fyfan va dåligt det känns, nu känner jag mig helt jävla tom.