deppad över INGENTING

YTsorTerad

Jo jag ska försöka men allt känns helt jävla skruvat, nu får jag den där känslan igen om att allting aldrig någonsin kommer bli bra igen. Dessvärre så är jag rätt duktig på att filosofera även på lektionerna, Det enda som igneterligen får mitt att helt slappna av är att kolla på en riktigt bra och lättsmält film, men kan ju inte pyssla med det hela livet.

YTsorTerad

Jag vet att rutiner är viktigt och jag ska försöka fixa det men det är något jag alltid varit dålig på. Har jämt varit en slacker.

ok shit vet inte vad jag ska börja med o svara på men kör på ett race här så får ni väl känna er träffade om ni vill!

snöppslukere F18
allvarligt... att du orkar.. du kommer bli bannad igen förr eller senare!


YTsorTerad
måste säga att det kanske inte va världens smartaste drag av dig och ta en chansning när du inte mår bra! jag vet att man kan handla desperat men man måste försöka hålla fokus på saker och ting! jag trodde att om man försöker o förtränga blir allt bra när man väl glömt! men tji fick jag. fan ett halvår efter jag fick min första riktiga attack (i somras) återkommer det och denna gång med en kraftigare smäll! det gick inte o hålla minen. man rasade sönder o samman.. för egentligen ingen direkt orsak!!!
nu går jag på samtal en gång i veckan och pratar om sånt jag egentligen bara vill glömma.. men jag måste tro att det kommer nå gott ur det hela! hon jag pratar med har faktiskt lite mer vett i skallen än jag just nu! och då kan det va bra att samtala med någon utomstående!

kan ju säga det att jag lider med dig men samtidigt blir man ju själv lite orolig.. visst alla är vi olika o reagerar på olika sätt men fan ingen ska behöva må dåligt och speciellt inte under så lång tid du mått kasst! nästan 2 år av gråskala!?


Illsnidig
fan jag vet hur det känns när man försöker ta ett stort kliv tillbaka! jag satt nästan likblek på jobbet och hade ångest i tisdags... fan fick panik och hade t.o.m probs med att sova på natten! jag har aldrig problem med att sova annars! aldrig!
nu har jag precis klarat av min 3e dag på jobbet.. och jag måste säga att det är den bästa terapi just nu! man släpper tankarna om för en stund ivarje fall.. träffar folk, kommer tillbaka till varadgen liksom! den man längtar efter! man är ju inte direkt som man va innan allt detta hände men det är på väg åt rätt håll ivarje fall!!! visst är det skitans jobbigt me o höra folk fråga samma saker 1000ggr om men då måste man säga ifrån.. jag gjorde det och det känns redan bättre!

sen håller jag med till va YTsorTerad säger angående rutiner! människan är skapad för att ha rutiner.. annars blir vi fan uttråkade och lämnar för mycket tid över för tänkandet..

ingen gillar att jobba och alla vill bli miljonärer men egentligen, blir man lyckligare av det?!

jag skulle ge upp alla kronor i världen för att bara leva ett lyckligt och friskt liv med nära o kära.. låter lite mesigt men fan man kommer till insikt när man varit nere i träsket och slaskat!

ja nu har jag börjat svamla märker jag... missade min tvättstuge tid nu.. men det är väl för att jag är så lat kanske!

hoppas någonting sitter ihop på nått sätt!

00BEHAVE P21

godkväll. Mår ju bättre nu men fortfarande, chocken har ju inte laggt sig bara för att känslan har det. Jag börjar tveka på att jag bearbetar det hela på rätt sätt. Jag ska till min terapeft imorron och snacka och jag ser fram imot det, berätta allt som hänt och kanske få lite råd.

Jag undrar om det verkligen inte är så att man blir "frisk" när man glömt bort allt tillräckligt för att kunna slappna av, men det kännns fortfarande som att risken för återfall om man börjar tänka igen är rätt stor(Känns som jag repeterar mig hela tiden men det är just för att det här är något som hela tiden repeteras i mitt huvud, kan inte släppa det).


Hittills har ingen skrivit i tråden att dem återhämtat sig helt och hållet, det ger ju än inte nån posetiv känsla precis.
Hur som helst har den här tråden varit till stor hjälp för mig, det ger mig en chans att tänka över saker så jag vet vad jag ska säga till terapeften sen när det är dags att gå dit, känns skönt att inte vara ensam med problemen också.

Illsnidig
god afton! nej den där jävla chocken brukar ligga i hela jävla dagen och eventuellt natten med.. beror på hur bra du sover! men den går över precis som allt annat går över här i livet! jag vette fan om jag brukar se fram emot samtalen med "psyk-doktorerna" då det ofta leder till lite mer ångest men det är ju så olika från person till person! man vill ju fan bara glömma!

risken för återfall kommer alltid att finnas och återfall kommer man säkert oxå få.. men det är ju därför man går till doktor folket.. ivajre fall jag. för att när jag väl får återfall vill jag kunna hantera ångesten och framför altl styra mina tankar dit jag vill!

du vi har nog skrivit samma sak genom hela forumet bara det att vi formulerar oss annorlunda och att formen skiftar från dag till dag...

varför ingen här på whoa har skrivit om sitt eventuella tillfrisknande är för att... ja titta omkring i alla forum... inte en ända jävle här är frisk! på sitt lilla konstiga sätt är dom oxå sjuka i skallen.... låter kanske konstigt men vi är långt ifrån ensama.. det ska du veta!

tycker själv det är skönt o skriva av sig och höra me andra folk.. framför allt dig då eftersom vi verkar i princip ha samma jävla skit problem! funkar nästan som en dagbok . . .

inte jag!

00BEHAVE P21

Nu är det snart godnatt också. Tycker det är skönt att gå dit för att hon oftast ger mig svar på saker jag undrar över. Varje gång jag ska dit har jag nya frågor jag oroar mig över. Mår alltid sämre när jag går dit och bättre när jag går därifrån, därför ser jag fram imot det, för att få lite svar. Först då kan jag lägga saker åt sidan och tänka på annat.
Jo men om man får återfall men kan hantera det är det blir det ju inte en fullskalig deppresion utan mer en svacka tror jag. Problemet nu som jag tycker är värst är inte att jag är uttråkad. Panik och ångest känslorna är det som jag är rädd för, det andra känner jag att jag kan hantera någosånär iaf. Men panik, det går inte och beskriva obehaget jag får när jag tänker på det.
Läser jag en bok/ser en film eller dyl när nån upplever ångest eller panik relaterar jag på ett helt annat sätt än förut. Jag är säker på att du känner igen dig i det, innan man visste hur otäckt det var så kunde man ta allt med ett axelryck, nu är det nästan så jag kryper ihop i fosterställning.

Sant iofs att många här verkar lite skruvade på sina egna små vis, men sålänge man själv inte lider av det lider man ju inte av det, så att säga.
Sitter endå och hoppas på att nån kommer och skriver att dem tillfrisknat och utfört underverk efter som deppresion, att dem blivit en starkare människa. Känns som att det skulle ge en tillräckligt med hopp för att kanske våga ta några staplande steg framåt.

Fick iden idag att kanske skippa studenten, göra klart dem ämnena jag nästan är klar med och sen hoppa av skolan och gå ner på lärocentra istället.
Jag tror det kan kännas som en slags advancering i livet och jag ser inga direkta nackdelar med det heller. Eftersom jag varit sjukskriven så här länge har jag inte längre något hopp för ett kompett gymnasiebetyg så jag kan ju lika gärna samla poäng på annat håll då?

Ska rådfråga studievägledare, klassföreståndare, folket nere på lärocentra och terapeften också för och se om det kan vara ett steg i rätt riktning kanske? Vill inte göra något drastiskt utan att överväga det noga, känns inte om man vill göra nått snesteg nu precis.

Jo visst är det skönt att få skriva av sig, tråden har verkligen blivit en dagbok, det är soft.

Messo P21

Det var jag, nu är jag ensam i klassen.

hahah nåt fel är det väl inte men det är ovanligt. personligen är det första jag gör när jag kommer hem på en fredag och knäcka en bärs. men det är absolut inget fel om du inte dricker, det kan ju vara en fördel.

Precis illsnidig, ingen tvingar dig snöppslukere F18, gå och sug en kuk som du verkar vara inne på istället.

Illsnidig
ja fan exakt det där har jag märkt när det kommer till filmer och sånt! man känner den andre persoonens smärta och relaterar till sig själv på nått skruvat sätt! jag får en nervös känsla i kroppen varje gång jag hör ordet ångest, panik och tvångstankar! men å andra sidan är det bra för den dag jag inte får den där nervösa känslan, ja då har jag vunnit mot mig själv typ! jag mår genast mycket bättre nu och det känns t.o.m kul med helg igen! ja fan kan nästan påstå att börja jobba igen oxå är kul.. fast jag egentligen hatar industri!

fan tråkigt o missa studenten fan... det är en stor grej i livet.. kanske inte om man inte har många polare kvar i skolan men ändå! men jag vet inte, det skiljer sig så mycket från person till person!! man typ säga att mitt ex pajade min student för några år sen... vi bråkade alltid.. usch ingen bra period i mitt liv det där! bort bort boort!

oh glöm inte att det finns alltid en gratis skola som är mycket bättre än gymnasiet.. bara man är 20 år fyllda så är det lugnt o söka! det ska jag göra sen.. måste plugga upp minst 2 ämnen så man kommer in på nån högskola där man vill sen! komvux heter det här.. vet inte om det är det allmäna benämningen på en sån skola...

ja det här med dagbok funkar.. en tjejkompis till mig sa att det är den absolut bästa terapin.. just det att man får skriva av sig en viss börda som kan ligga på vila på axlarna.. men jag vet inte, tjejer är ändå tjejer. . .



MazTheHustler P20
körde oxå sån taktik förr.. dvs knäppte en bärs direkt efter jobbet.. hur nice som helst! men man måste tänka på så mycket mer nu och dessutom så sparar jag mig till uteserveringarna och allt som hör till sommaren! då ska man knäppa en öl nästan varje dag enligt mitt tycke!

kollar man ut nu så känns allt sånt väldigt avlägset... väääääldigt

00BEHAVE P21

Tillbaka nu och mår jävligt bra efter terapi timmen, precis som jag anade. Känner mig väldigt "normal" och pigg just nu vilket är härligt.

Studenten skulle ju varit härligt om man hade polarna, klarat av skolan och kunde ta nästa steg i livet. Det är vad jag relaterar till studenten, en fest att fira att man ska ta steget in i vuxenvärlden.
I mitt fall är ju inte så fallet, måste ändå läsa upp betygen och polarna finns inte där så det känns minst sagt värdelöst, inget jag missar anser jag.

Tror att lärocentra är gratis också, iaf om man studerar hemma vilket jag endå vill göra. 20 fyller jag ju om nästan exakt 1månad så det ska väll inte vara några problem heller.

Nej nu ska man hitta på nått, det är fredag och jag känner mig som sagt pigg och glad så idag kan det ju verkligen hända något. Får hoppas att du har en bra fredag du med.

Illsnidig

oh fan om man ändå kände så efter ett samtal med terapeuten.. jag vet inte men tycker det bara sätter igång mer tankar i hjärnan! va fan snackar ni om som är så bra?

jo absolut är studenten ett steg in i vuxen världen men just att bara vara med och känna att man inte är utanför tror jag är ett bra steg i rätt riktning mot välbefinnande... att känna att man är med i leken!

men bra att du har en bra dag.. det är såna här dagar man måste komma ihåg de dagar man mår sämre! för även om man inte har mycket till hopp när man är som mest nere vet man ändå någonstans i kroppen att man kan komma tillbaka till den "rätta" sidan! jag har inte riktigt lärt mig sättet än men känner mig ändå mycket bättre nu även om det är en bit kvar!

annars har fredagen varit helt okej.. jobbat, köpt ett par jeans, käkat pizza me polare och nu precis avslutat kvällen med film och fifa me polarna.. kanon! några få svackor men hey, det får man räkna med!

00BEHAVE P21
hahaha det är sant mannen!

00BEHAVE P21

Jag har hittills en fin dag idag också, mår rätt bra fast iofs gick jag upp för en timme sen så det kan ju hinna ändras. Snackar jämt om olika saker, de saker jag varit orolig för. Oftast får jag svar som får mig att må bra också.
Sist berättade jag hur jag kände att det aldrig tycktes ta slut och att det verkar som om man alltid kommer få leva med att få återfall hela tiden, och hon konstaterade för mig att så var inte fallet. Känns skönt när man blir övertygad om sånna saker.

Studenten skulle kunna va nice som sagt men på nått sätt känns det som jag redan passerat det, svårt att förklara men det känns som jag redan gått förbi det på nått sätt.

Illsnidig

fan då vil jag verkligen veta vad hon säger till dig som får dig att bli övertygad!
sitter o dricker öl nu och känner lite lite lite ångest fan.. ellr njae det känns nästan lite tråkigt o gå ut o vill egentligen bara kolla på film men ändå inte göra någonting.. ja mixade känslor just nu.. vet dock att det komemr bli kul när man väl kommer ut!

e dock lite orolig för imorgon om jag kommer få ångest eller inte vilket jag tror jag kommer få!!!!

fan jag undrar om jag är på väg in i vuxenvärlden och jag bara har problem med att anpassa mig! nej fan jag är skeptisk! jag vet inte vart jag står här på vår lilla jord! jag svamlar nu som vanligt.. återkommer imorgon! när tanken är mer klar och säkert ångesten mer påtaglig!

men berätta gäääärna va din doktor säger till dig som får dig o må bättre! om du kan komma på nå konkreta tips! over and out för idag.. kommer säkert in inatt igen

00BEHAVE P21

Jadu, hon säger ju olika varje gång för jag oroar mig jämt för olika saker. Exakt vad som får mig att bli övertygad vet jag inte men man får den känslan när hon snackar, otroligt bra är hon. Det känns verkligen som att hon kan sina saker, jag tror att det har mycket att göra med vem man snackar med.
Om man inte passar ihop med sin psykolog/terapeft/kurator eller vad det nu är så tycker jag man sak byta.

Det där med vuxenvärlden ja, jag kan inte riktigt acceptera det, jag känner mig inte vuxen nog för min ålder ens. Känner mig som jag vore 17 eller nått, jag borde nästan omyndighetsförklaras! Skämt åsido, det är mycket nytt man måste vänja sig med när man ska "bli vuxen", om man sammanfattar det tycker jag det hela går ut på att avstå från fler roliga saker och ta på sig mer ansvar och det lockar mig inte det minsta.

Kan tyvärr inte säga något bra tips eller exempel på nått som lugnar mig, men det handlar om att jag tänker ut innan jag går dit exakt vad jag är orolig för, sen lyckas hon på nått mirakulöst sätt ge mig svar som mättar.
En sak som kan hjälpa ibland är dock tanken att det itne spelar någon roll hur mycket man oroar sig, om man får panik/ångest eller blir depprimerad, man sitter ju endå där man sitter så det är lika bra att bara försöka flyta på som vanligt och göra det bästa av situationen.

YTsorTerad

Låter som du sitter i djupare smet än mig, har ingen aning om vad som är roten till dina problem men man får inte ha för höga förväntningar på livet, acceptera det som det är och sen bli posetivt överaskad när nått bra händer. Funkar ibland, men ibland pallar man givetvis inte tänka så.

ungefär dagligen sen småbarnsårlder (d.v.s. så långt tillbaka jag kan minnas) har jag lidit utav panikångest. ofta får jag det när jag tänker på sjuka saker som människan och jorden och t.ex. "tänkt om vi lever i någons hjärna bara" eller vad fan som helst. sånt går att bota med piller och psykvård - faktiskt.

Illsnidig
fan bra att du hittat någon du verkligen trivs med.. jag har bara varit på 2 samtal än så länge så har inte riktigt fått nå grepp om hon är bra eller inte... men hon verkar (som säkert alla psykologer säger) se positivt till min situation!

du känner dig som 17? jag är snarare nere på 15 eller så... säkert för att jag själv inte vill vara äldre... jag hade det så nice vid den åldern! allt flöt på så jävla bra.. nu flyter det väl på oxå men i ett annat tempo och med helt andra krav.. känner ingen press direkt men ändå... ett jävla steg o ta!

visst är det så att man lätt kan tänka så.. men ofta hjälper dom tankarna inte.. är man nere på en viss nivå så är man mer eller mindre fast där! men jag lider mest utav mina korkade tvångstankar! kan få för mig att banka skiten ur någon eller säga nå dumt.. t.o.m tänka på självmord... det är det som är det jobbigaste.. jag vet att jag inte kommer göra något av det eller så men kraften man lägger ner på att försöka hålla elaka tankar borta är påfrestande.. och det märker man på mig.. man går fan in i väggen och är okontaktbar! jag hatar tvångstankar! det är där ångesten kommer ifrån början.. ödsla onödig energi.. vet inte om du/ni upplever såna tankar!?


YTsorTerad
fan jag lider verkligen med dig! men man får aldrig ge upp!


Hannich
med andra ord så är du "frisk" nu eller? eller ja, du kan hantera tankarna på ett annat sätt idag än när du va mindre? fick du inga biverkningar från tabletterna du tog?!

Hannich

Jag har alltid varit en hobby filosof, och ibland tänker jag även sånna där tankar. Dem har aldrig skadat mig innan men nu när jag gått och blivit såhär så kan sånna tankar dra ner mig rejält och ibland även ge mig ångest och dyl.
Är övertygad om att det går att besegra sig själv och inte låta sig dras ner utav dem som jag gör nu, och piller ska nog inte vara nödvändigt för det.

00BEHAVE P21

Jo jag hade väll tur. 17 tycker jag passar mig bra, jag är aningen omogen, lat och inte alls motiverad till vuxenlivet. Så 17 känns bra, inte myndig men endå inget barn, den åldern skulle jag vilja kunnat stannat kvar i.
Jag har press på mig, vet att det är jag själv som är den skyldige också. Jag är som sagt näst intill rädd för vuxenvärlden och det är så mycket jag vill uppleva innan jag blir gammal, igenterligen vill jag verkligen inte bli gammal, jag är nog t.o.m rädd för det. Därav sätter jag en enorm press på mig själv att jag måste uppleva min "ungdom" till max, inte slösa tid på onödigheter(som att befinna sig i det tillstånd jag gör nu) och verkligen mätta min äventyrslust innan jag fyller 30 iaf.
Igenterligen har jag alltit ansett att man börjar bli gammal efter 25 men jag måste nog snart vänja mig vid tanken för snart är man där.

Självklart så är det försent när det är försent, när paniken redan slagit in blir man ju praktiskt taget "dum i huvet", man kan inte tänka logiskt, det är bara och uthärda. Det gäller att lyckas avvärja alla dåliga tankar innan det slår till och då kan sånna där tankar vara till hjälp, ibland.

Självmord tror jag är något som dem flesta tänker på nån gång under sitt liv, inte så att dem planerar det men att tanken passerar. "Om jag gick upp nu, ut på balkongen och hoppade, vad skulle hända?"eller "Är jag kapabel till att ta självmord, mår jag så pass dåligt?" är tankar som jag fått brottats med när jag mådde som sämst, jag ville ju verkligen inte dö utan var snarare rädd för att jag skulle göra något dumt i all förtvivlan.
Men då lyckades min terapeft lugna mig genoma att säga att det är en väldig skillnad på tankar och utförande, på nått sätt så lyckades jag chilla lite då. Men visst är tvångstankar jobbiga, dem tär verkligen på krafterna.

Nu ska jag slagga, ska försöka upp till 11 imorron. Har ju min första lektion på jävligt länge på onsdag så jag måste börja ställa om mig.

Illsnidig

hobbyfilosofer är vi nog allihopa.. vissa mer än vad som anses vara friskt! jag är nog över den tröskeln... absolut första man göra när man vaknar är att sätta igång tankarna.. varför lever vi. varför svävar jorden, när tar allt slut. vad händer då? fan jag blir tokig! enkla frågor med omöjliga svar.. men frågan är om man verkligen VILL veta . . . då blir man väl ändå mer crazy!

jo håller med om att efter 25 kan du börja hälsa hem.. du får du inte vara lika barnslig eller va man nu vill vara.. då är man fan halvvägs till 50.. usch livet går snabbt.. och ska man gå runt o tänka på sånt här hela tiden blir man väl bara snabbare gammal eller hur man ska säga... man får panik nästan för att ångesten kommer käka upp flera utav ens goda år... dom här tankarna kan gärna komma när man är 70-80 och har ett annat perspektiv på livet!

självklart har ALLA människor såna tankar... och visst är det som din terapeut säger att det är en skillnad på tanke och utförande... det är så jag försöker tänka när jag får sjuka tankar... jag vet att jag inte gör nått av dom, speciellt inte självmord... men just att gå runt och tänka tar så jävulskt mycket energi från en! men men...

brukar du få overklighets känslor innan du ska somna? eller bli yr av bara tanken?!

00BEHAVE P21

Jag är tyvärr också en bra bit över den gränsen, en "vanlig" människa skulle nog blir rädd om den fick se allt "white noise" jag har i huvudet på en skärm, så illa är det.

Overklighets känsla känns det som jag har hela tiden, har känt det sen det hela började, ibland mindre ibland mer. Det är den läskigaste och största anledningent till min ångest tror jag. Tankarna arbetar sig tillbaka långt bak i tiden och man börjar fundera på om man sover, ligger på ett sjukhus i koma eller bara blivit galen. Saker som: "Det där jag gjorde för 5år sen, vaknade jag aldrig upp/blev jag galen då?" tär på en.
Men jag börjar vänja mig vid det nu, antar att känslorna kommer för att jag upplever hela min omgivning på ett annat sätt och jag är inte van vid det, därför känns det inte rätt.
När jag ska sova är det dock lungnast, det var väldigt jobbigt nån gång vid jul men nu är det då jag kan slappna av som mest, oftast iaf.

Kan tillägga att när jag får panik/ångest känns det som det "bränns" i pannan, eller snarare innanför. Typ som jag överanstränger hjärnan och den håller på att koka sönder. Väldigt skumt och ytterst obehagligt är det.

Illsnidig

såna där tankar har aldrig skrämt mig förut , fick ofta panikångest när jag var själv, eller sånt liknande. men helt plötsligt händer något, som får en att bli rädd. vad det var har jag ingen aning om, men - det går att besegra, det ligger i psyket bara, och sånt går att "bota". men det krävs alltså mkt , svårt att stå emot sig själv när man hamnar i den sitsen där man är deprimerad och lite halvrädd . sånt händer alltså mer än vad man tror, man tror sig vara ensam på jorden, men det är så jävla vanligt.

by the way - det där med att det svider i pannan, det var något nyss, för mig är det att mina ben känns kontrollösa och att jag skulle sväva, typ som när man rökt. MEN , skillnaden är att det är en jääävligt obehaglig känsla då det är förknippat med paniken.

Illsnidig
haha ja vem fan skulle inte avskräcka en massa människor om de fick se ens inre tankar! fan känns nästan som man plågar sig själv bara.. allt är så jävla enkelt egengtligen.. men ändå inte

fick höra idag på jobbet om hur man ska tackla ångesten när den väl kommer.. och det är att man ska bemöta den öppet... man ska inte försöka förtränga o glömma utan ta ångesten och behandla den välkommet! då lär man väl sig på nått sätt att det inte är otäckt och det går över av sig självt! man låter inte den kontrollera dig utan tvärt om!

när jag får panik eller en ångestattack så utspelar den sig i bröstkorgen och magen.. känns ungefär som när man är nervös för någonting men nu 1000ggr värre och man känner sig väldigt instängd.. man måste bara ut ut ut.. men har väl lärt mig lite o hantera den känslar eftersom jag då inte haft en riktig attack sen veckan efter nyår!


har kommit fram till att på varje ställe du fått en liten attack eller bara känt en otäck känsla tidigare, där får man ibland omedvetet ångestkänslor när man gör det igen... kan vara en viss rörelse i en viss miljö eller bara en kompis du var med då det inträffade... vad man verkligen inte ska göra då är att förknippa dom eller det med ångesten för det är då man bli asocial och instängd.. det är bara en tanke och den försvinner...hur tungt det än känns o gå dit igen eller träffa dom människorna så går det över.. ända sättet o bearbeta de hela!

det här är säkert inga news för er, men för mig känns det bra o lugna sig själv med lite mer eller mindre konkret fakta!

00BEHAVE P21

Jo jag har också hört folk säga att man ska acceptera det så lär man sig stå imot, men det är ju inte så lätt som det låter. Ska jag vara helt ärligt förstår jag inte hur man ska lyckas övertala sig själv att "stå ut" när man känner rysningarna och känslorna komma krypandes.

Jag tror också på det där att vissa platser kan utlösa nya attacker. Lustigt nog är den plats där jag känner mig säkrast hemma hos en polare, för där har jag spenderat nästan mer tid än jag spenderat hemma sen jag gick ner i den här svackan. Antar att jag vant mig för när jag är där känner jag mig nästan normal och glömmer även bort att jag mår dåligt ibland (vilket tyder på att mitt dåliga mående sitter mycket i psyket).
Känns som att det bara är att knalla ut och utlösa alla "psykiska fallgropar" man laggt ut åt sig själv, det lär ju kännas bättre när man kan gå överallt utan att behöva få panikanfall.

Min lektion vart inställt imorron, så nu ska man dit på onsdag för första gången istället, jag får avge en rapport hur det gick då. Har en känsla av att det kommer bli obehagligt dock.

Hannich

Antar att det kan kännas olika för olika människor när paniken slår till, har även upplevt att det bankar i huvet nått fördjävligt och att jag blir helt yr. Resten av kroppen känns som vanligt det men huvudet hamnar alltid i smärta typ.



Ni får förlåta mig för att jag missbrukar hartassar men det är en dålig vana jag har.

Illsnidig
nej det är långt ifrån så lätt som det låter.. ibland är det ett rent helvete!
bra att du har en sån där plats där du känner dig "säker". då är det ju bara för dig o tänka på den platsen varje gång du får en olustig känsla i kroppen! det är väl lite så jag försöker läka mig själv i de mest jobbiga situationer... inte för att jag känner mig direkt säker på någon specifik plats men.. jag lider ju som sagt mest utav jobbiga tvångstankar sen utvecklar sig till ångest för jag blir sur på mig själv atrt jag tänker dumma tankar... men det är som min morsa sa, bara självplågeri!!! och det är precis vad ångest är, just självplågeri!

njae försök inte o tänka på skolan så mycket idag.. då kommer du få förväntansångest om du radar upp en massa scenarion i huvudet... låt det som händer hända! så fort du släpper tanken är det hur lugnt som helst.. för ett tag ivarje fall!

00BEHAVE P21

Försökte ju givetvis att inte tänka på skolan och det funkade någosånär framtills kvällen, sov extremt dåligt inatt. Hade problem med andning och alla möjliga konstiga besvär.

Ångest är ju nått som "överjaget" straffar "jaget" med när det inte kan leva upp till överjagets förväntningar. Förstår verkligen inte varför människan har utvecklat en sån självdestruktiv känsla, vad för nytta gör den egenterligen? Kan väll inte hjälpt så bra back in the days heller.

Iaf, nu knallar man då.

Illsnidig
åh fan. låter nästan som en liten panikångest attack du drabbade utav natten innan! fan nätter är inge bra om man är orolig.. då har man verkligen all tid i världen till o tänka o tänka o tänka.. jag fick ett stycke från en bok av min psykolog som tydligen ska ge tips på hur man styr undan tankar innan man går o lägger sig... har dock inte läst den än.. dålig på hemläxor!

har idag på kvällen kommit fram (nya teorier vaaarje dag) till att jag har lätt till o förknippa människor till min ångest... om jag fått ångest när en annan person varit i närheten kan jag få ångest av att bara tänka på personen i fråga... hur jävla twistat är inte det?! kanske har nämnt den här teorin tidigare i något sammanhang här i forumet men idag gick det upp ganska klart för mig ivarje fall!

va hos min hjärndoktor idag ivarje fall och kände väl mig ganska hyffsad efteråt... fick lite gjort hemma ivarje fall.. har sett ut som bagdad har sen i julas... uvva.. så där YTsorTerad, vi har ävl båda två lyckats idag?!... även om jag känt av en viss ångest då o då!

nej nu blir det belöning för jag gått upp tidigt, varit hos psykolog, gått fram o tillbaka till stan, städat, spelat bort 200 spänn på poker, tagit det lugnt med aftonbladet och lite kaffe och slitit på jobbet.. belöning : mackor, oboy och prisonbreak!

00BEHAVE & YTsorTerad

Dags att avlämna dagsrapporten då, jag har inte fått nån direkt ångest idag, inte heller några panik attacker. Därimot har jag varit på alerten hela dagen och tänkt saker som, "ojoj, nu kommer det snart, känner att det är på väg nu" sen lugnar det ner sig.
Hela dagen känns rätt overklig och jag har mer varit ett tomt skal än mig själv, först nu på kvällen när jag kom hem och satt mig framför datorn börjar saker kännas bättre.

Jag har väll inte varit lika duktig som er grabbar men jag har åtminstonde lykats varit i skolan igen, och jag klarade det bättre än jag trodde jag skulle. Sen gick det utför dock, slackade resten av dagen och käkade skräpmat i princip vilket känns kasst av mig såhär i efterhand.

Och ja kvällarna är hemskast, i vanliga fall är jag expert på att dagdrömma mig bort innan jag ska sova men nuförtiden brukar det inte dröja länge förens det bryts av destruktivt filosoferande, tyvärr.

Kapitalist
Men det känns som om det är så mycket mer än bara just söndagar.. jag menar jag kan känna på en fredag och lördag när allt är "klart" små ångestkänslor! för egentlige ingenting! det kan räcka med att det är mörkt ute och så sätter tankarna igång om döden o hela faderuttan.. fan man skiter på sig! dessutom kan jag vara me mina polare och ändå få dessa ångestkänslor.. det suger feting pung de me!

caarrie F15
säger det, stackars dig om det är så att du bara är 15 år och redan känner av dessa otäcka attacker.. men du verkar ändå inte körd i botten så...

Illsnidig
uuuft låter nästan som mina tankar det där... inte kanske att dom hela tiden kommer till ytan men att man istället går o tänker att dom kommer.. förväntansångest.... tjatigt med tyvärr sant!! det är därför jag tvivlar på att jag någonson blir frisk.. jag menar fan, man kan itne bara förtränga en sån här grej... tankarna kommer alltid följa oss!! det kommer alltid va lika färskt.. oavsett hur många år som går... först när vi blir gamla o senila kanske vi glömmer.. först då får vi våran efterlängtade vila!

datorn är faktiskt fina grejer.. om jag får en mindre attack på jobbet brukar jag tänka på datorn där hemma.. där kan man göra allt. whoa, poker ja vad som helst.. då kan det släppa lite!

nej måste nog försöka sova nu... känner av lite overklighetskänslor nu känner jag... gått på högvarv idag kanske därför!!

men bra jobbat me skolan.. ett litet hinder avklarat!

Kapitalist
ja absolut är det så. och visst hjälper simpsons och vänner för stunden men det är just helhets känslan av att må dåligt som tillslut käkar upp en totalt! ibland går det att begränsa utrymmet för tankarna och ibland inte! idag har jag boozat, varit på krogen o lirat black jack efter jobbet med mina vänner... det funkade för stunden ivarje fall!!!


caarrie F15
jo visst är det så.. det finns liksom 6 miljarder filosofer här på jorden.. alla tänker djupa tankar men vissa tar till sig mer än andra! jag vet att jag banar iväg alldeles för långt ibland! och i vissa fall hamnar man i en mini depp! jag vill inte som du skjuta alla direkt men känner väl bara att jag vill krypa ner i fosterställning och somna samtidigt som jag lyssnar på lite skön musik.. det är svårt det här med ångest.. alla upplever de olika!

00BEHAVE P21

Ja jag undrar om det kan vara så att när man varit för aktiv så pallar man inte med på kvällen och då kommer overklighetskänslorna.
Gjorde massor med grejor igår och satt hos en polare till sent på kvällen, när jag skulle gå hem(var väldigt utmattad) så kände jag mig helt konstig. Tidsuppfattningen och allting var konstigt och ologiskt känndes det som. På nått sätt lyckades jag ta mig hem och sova iaf, nu känner jag mej väll som vanligt, lite halvkonstig. Jag mådde väldigt bra hela dagen fram till kvällen kanske är värt att nämna också.

Eftersom man går på högvarv jämt och ständigt nu för tiden (fokuserar så hårt hela tiden på att må bra etc) så orkar hjärnan helt enkelt inte på kvällen och går på extrema sparresurser? Min teori iaf.

Jo, jag har tagit tag i skolan lite nu, känns skönt att jag gjort det men känns obehagligt att befinna sig där. Hur går det själv?

Illsnidig
ja men det är så typiskt när man haft en perfekt dag att den ska mer eller mindre förstöras av skit tankar... idag har det gått bra på jobbet o så.. lite ångest under vissa tillfällen men det beror nog oxå på att jag tog några öl igår... men så fort jag börjar snacka om ångest så blir jag lite mer "nere"

det handlar bara om att putta ner ångesten från scenen som min psykolog säger. den tar för mycket utrymme i hjärnan... det brukar funka ibland och bara putta ner den från första platsen!
för att sedan hoppa på en ny mer positiv tanke!!!

de första dagarna är alltid mer ångestladdade.. men det går bättre allt eftersom tiden går! just nu går det ganska bra för mig.. har fått fast anställning så min framtid är supersäker, vi går mot ljusare tider(dock väldigt långsamt), man har lite ångest då o då men man kan släppa det betydligt mycket bättre än för någon vecka sen och ja, det är äntligen helg nu! men vill itne ta ut någonting i förskott här men det går som sagt lite bättre nu!

jäst, humle och vatten...

00BEHAVE P21

Hur blev helgen då? Min vart rätt bra, jag ska inte klaga iaf. Mått rätt bra och endast minimala "overklighetskänslor" då och då. Inte mycket att berätta annars, bästa helgen på länge tror jag.

patrikero

"....Är receptet på total olycka om man redan mår kefft."

Illsnidig
ja nu är det då måndag och jag har lyckats under helgen som gått kolla på film, spelat poker och festat med kompisar innan vi dragit ut på krogen.. för att summera det hela så måste jag säga att det varit relativt bra faktiskt! ok visst är det alltid en risk att ta sig några öl och tro att allt är som vanligt men det gick helt ok bortsett från några minuter hit o dit... jag bor ju i en etta på 42 kvadrat och så vare världens liv med fulla polare som skrek och spelade poker samtidigt som de snackade en massa skit med varandra så där blev man lite panikslagen.. liksom många röster på en gång och så kunde man inte gå någonstans.. men det löste dig ändå! gick till vardagsrunmet o lirade tv spel me några andra polare....

jo det där med overklighets känslor har jag oxå fått några gånger.. men varje gång jag börjar tvivla på människan egentliga existens o allt va det är så brukar jag bara tänka: "finns vi nu kan det lika gärna finnas någonting efter det här livet oxå".. har väl mer eller mindre lyckats övertalat mig själv om att det kanske är så... men fortfarnade kommer det ju upp frågor i huvudet som kan vara lite obehagliga..

meningen med livet? det kan man ibland undra....

bra att du känner dig bättre.. du ser, det är inte bara uppförsbacke hela tiden.. det är såna här dagar man måste försöka komma ihåg de gånger man mår sämre!


caarrie F15
självklart mår människan sämre när man inte får tillräckligt med ljus.. jag vet att jag mår mycket sämre när det är mörkare ute... man tappar nästan fästet från jorden känns det som... då återkommer man till det jag nämnt ett fåtal gånger, nämligen overklighetskänsla... och då blir man yr i bollen ska jag säga dig!

dessutom är det skillnad och vara deppad över nå konkret än va det är och va deppad över ingenting speciellt!


Umos P15
mjae såna där ord är jag själv ingen höjdare på men det stämmer in ganska bra på mig... har lite deppgener i min släkt men konstigt att det bara slår ut på mig o inte min brorsa exempelvis.. han lever loppan o njuter av varje dag! inge sjuka tankar på döden o sånt! jag är knäpp, det är nog därför! en riktig filosof!

caarrie F15
självklart gör mörket sitt i den här frågan, men å andra sidan så är det ju ibland mysigt med mörker oxå... men det tycker inte jag... vill att det ska bli ljust nuuuuu

sen vill jag flytta också... har för mycket ångestminnen från den här lägenheten nu! dags för nå nytt!

bah-di P20
jag vet att motion är en bra medicin i och med att man rensar hjärnan när man tar upp så mycket syre men alla gånger kanske man inte har tid till o springa bara så där... panikem kommer ofta på de minst lägliga platserna... men nu har det som sagt varit lugnt ett längre tag vilket känns kanon!!!

caarrie F0
jo vi får väl hoppas det!

njae inte att den påminner om en jobbig vardag utan mer att den påminner om att jag tidigare har upplevt mycket ångest i just lägenheten.. dvs när jag var sjukskriven och mådde som sämst satt jag bara i lägenheten och mådde piss mer eller mindre... det sätter sig på minnet.. så ibland när jag är på jobbet och snart är på väg att sluta kan jag känna att jag inte vill gå hem just för rädslan utav att må dåligt! knäppt men sant!

00BEHAVE P21

Jo visst mår jag bättre, min frånvaro i den här tråden skvallrar lite om det kanske. Jag mår inte perfekt men det känns som en del saker börjar ordna upp sig. Ska till och börja träna 3 dagar i veckan igen och hoppas det kommer få mig må ännu bättre. Det är något jag inte klarat av att ta tag i innan.

Problemet ligger fortfarande i att jag inte har något specielt fotfäste att stå på i min existens så att säga. Därav kommer overklighetskänslorna fortfarande ibland.

Men j ag har lyckats övertyga mig själv om att det här troligen är något som kommer gå över. Ok det kanske tar ett år, kanske 2år eller t.o.m 3, men nångång kommer man sitta ute en vacker sommardag i gräset och komma på sig själv med att vara "helt frisk", jag kan föreställa mig lyckan i det.
Att övertyga som själv om att det inte är evigt hjälper väldigt mycket för mig iaf.

Illsnidig

haha ja det är väl samma här... vissst mår jag mycket bättre nu men jag är långt ifrån "frisk".. känns som om jag tagit det största stegen nu och det bara är småsteg kvar.. jag är tillbaka i min vardag och gör precis som vanligt men fortfarande kommer de här existens-frågorna upp då o då... och jag påminner mig allt för ofta om att jag inte är 100% "frisk" men bortsett från det är det mycket bättre..

jag tvivlar på att det kommer ta 1,2 eller 3 år för att kunna släppa allt helt o hållet.. det har påverkat mig alldeles för mycket för att jag ska kunna släppa det helt... men det har med tvångstankar o göra.. det är sånt man får leva med.. jag måste bara kunna acceptera det! ibland går det, ibland inte!!

men så länge man är sysselsatt är det ganska lugnt...

har märkt hur jag på något konstigt sätt undvikit den här tråden igen.. me tanke på att jag mår bättre... känns inte som om jag är så jätte sugen på o bli påmind om mitt psykiska tillstånd varje dag men det är fel metod.. jag kan undvika människor och händelser i riktiga livet oxå och det gynnar inte direkt tillfrisknandet.. jag får verkligen inte stänga in mig...


för övrigt så går jag inte längre till en psykolog.. vi bestämde att det räckte med 4ggr.. både hon och jag tyckte det va bra så.. känns faktiskt ganska bra o slippa gå dit...



så nu blev det en liten catch-up berättelse det här... nej usch nu har jag ångest för jobbet imorgon.. ska upp om 6h.. huvva

00BEHAVE P21

Jadu, det var ett tag sen. jag mår väll fortfarande rätt bra, men jag har inte gått tillbaka till någon vardag än. Går fortfarande bara några lektioner i veckan men det har nog också att göra med att jag är skoltrött och hittar på undanflykter för att slippa gå dit.

Självklart så är det största problemet att man påminer sig själv om sitt mående (som visserligen blir bättre) som inte är bra. Känns även som att jag inte kan må bra förens jag slutar tänka på att jag mår dåligt.

Jag känner mig rätt stabil trotts allt, händer väldigt sällan att jag känner av obehagligheter numera och några riktiga anfall har jag inte haft på länge nu.

GÅr fortfarande hos min terapeft dock men känner att vi har allt mindre och prata om eftersom jag känner mig rätt bra.

Messo P21


Träningsdojorna ska på inom loppet av några timmar, fast övriga rutiner kan jag behöva och det vet jag redan

Messo P21
rutiner finns det massor utav i min vardag.. det är inte heller alltid den rätta medicinen... ironiskt nog jobbar jag på ett läkemedelsföretag så man tycker ju att man ska vara frisk 24/7

men jag jobbar full tid och styrketränar upp till 5(händer väl inte vaaaarje vecka kanske) ggr i veckan... men jag kan påminna mig själv för det! tanken finns ju alltid med.. jag kommer vara medveten om den här deppen jag har/haft för resten utav mitt liv.. sen hur jag kommer hantera den om 1/2/6 eller 20 år, det visar sig! förhoppningsvis blir jag bara starkare och lär känna mig själv bättre!!!


Illsnidig
fan vi verkar ligga på samma nivå ändå känns det som... när det kommer till själva tillfrisknandet! det ligger där och lurar men bara man slutar tänka på det så mår man hur bra som helst!

kände lite igår när jag la mig att jag hade ångest inför idag(mån).. hade festat o druckit på lördagen o på söndagen va man väl inte på nå topphumör.. sen hjälper det ju inte att det blir mörkt på en gång så man itne får nu ljus på sig...

men nu är måndagen avklarad och nu rullar det väl på! det skadar ju inte att det är OS heller.. även om jag fortfarande ibland inte vet vad meningen med livet är och att man har svårt att se fram emot någonting när man vet att man kanske ändå mår dåligt då! men men den som lever få väl se antar jag!

hur är det för dig? alltså när det kommer till sommar, sol, bad och fotbolls vm... kan du se fram emot saker som du tidigare inte tyckt va nå speciellt?! ser du nå ljus i tunneln?

"jag tycker om att festa"

har du tagit någon drog t.ex. xtc ??

de kan även bero på att du inte snackat me nån om de...

bortsätt från en tråd på whoa..??

annars hjälper de ofta om man "pratar" om de me i princip vem som helst...typ morsan..:P

--_-- P0

jag vet inte vem du syftar på men om frågan va till mig så är svaret JA, jag gillar att festa.. men tar absolut inga droger!! aldrig smakat och har inga planer på det heller!

whoa funkar som en dagbok för mig.. det är skönt o skriva av sig lite.. sen kan det vara lugnande o snacka me morsan o farsan me ibland, det håller jag med om!

00BEHAVE P21

Själv planerar jag att "glömma" eller snarare arbeta på att inte tänka på det så mycket så tror jag att jag kommer må förträffligt så småningom. Jag mår som sagt inte dåligt förens jag tänker efter hur jag mår, mycket möjligt att mycket är inbillning också.

Jag ser fram imot saker nu, mest sommaren(senvåren) och att komma igång med att träna ordentligt för det vet jag att jag kommer må bättre av, nyss börjat igen. Men också små saker som att jag te.x bestämt mig för att gå ut och äta thaimat på fredag osv.

Tror att jag är rätt frisk bara att jag itne vänjt mig med tanken än. Min kropp stängde ju av sig när det var som värst med stressen osv och jag tror inte den återhämtat sig helt för jag blir lite yr i huvet ibland och får svårt att fokusera men det märkar jag mindre och mindre av.

--_-- P0

Vet inte om det kanske var till 00BEHAVE men jag har aldrig tagit XTC och jag festar väldigt sällan och trivs med det. Pratar också med en terapeft och har även en polare jag kan prata bra med.

okey... känner mej också deppig ibland..men skiten går över..

inget gott utan ont...






















*uppa* mej :)