Pallar inte vara social

Jag är ganska så osocial! fast min kusin är det nog i hela världen....

hehe ja visst ere soft, många snackar så mycket men säääääger inget...heller vara osoical då än att ha chitchat

jag är inte heller speciellt social.

:)

jag är ganska social men jag är blyg bland nytt flk så jag håller käften då.. hehe

flk = folk*

jag är inte blyg o har lätt för o prata med nytt folk men har inte lust med det hehe

Så länge det inte blir handikappande i vardagen så är det bara att köra på, men om ångest kommer in i bilden så bör man ta hjälp.

Jag har skitlätt för att prata med folk, bara det att jag inte tar initiativ om det är bland nytt folk.

hmmm bra sagt bättre o säga det nödvändigaste, ok nå låter det som att man inte säger nåt alls, men skit snack e alltid yttligt

jag är ganska så tyst ofta.

Jag är också oftast tyst. Det beror lite på vem jag är med. Som någon skrev ovan så snackar folk så jävla mycket men dem säger fan inget. Då sitter jag bara tyst.

HeavyFeather P18
jag tror jag är tyst för jag hellre observerar än kastar mig in och pratar första gången jag träffar nån.
Men som du sa, det beror lite på vilka man är med etc.
sen om är drucken pratar jag gärna mer.

jag hatar traffa nytt folk, jag hatar snackka me okant folk. jag har inget o saga till dom

jag var väldigt osocial som yngre men upptäckte att ingen ville va med mig så jag sket it.

jag har blivit väldigt asocial men det beror endast på att jag anser att folk inte har något intelligent att yttra sig om, inga intressanta samtals ämnen eller något intressant över huvudtaget... håller mig för mig själv lyssnar på musik, avskaffat mobil kan aldrig bli störd slipper stress, åker o hälsar på dom som är intressanta och har fina tankar när man själv kört fast o disskuterar lite..

Jag är inte osocial, jag väljer bara att inte prata om jag inte har något att säga. Och det är inte ofta.

Hmm. Osocial vettefan.

Om jag är med polare snackar jag när det behövs.

Om jag är bland nytt folk så säger jag inte mycket, tar aldrig initiativ eller säger första ordet. Men om jag är fuller så pratar jag mycket.

Jag är både social och osocial. Beror mest på hur jag mår eller vilka jag pratar med.

Jag känner igen mig i det där. När jag var yngre var jag mkt socialare av mig. Nuförtiden är det nästan så att folk klagar ibland. Etanolen har såklart en tendens att lösa upp apatin ;>

Jag tryckte upp en T-shirt med texten "Asocial.". Det löste alla problem.

Jag är extremt antingen eller. Social utav bara helvete, lär känna varenda kotte som kommer i min väg inklusive 50-åriga Kerstin i konsumkassan och alkisen Uffe på bänken. Men sedan vaknar jag en dag och känner att jag inte vill säga ett ord till, min omgivning blir mitt fängelse eftersom jag inte kan gå någonstans utan att träffa någon, mobilen ger mig migrän och dödslängtan, jag gömmer mig under sängen när det plingar på dörren och drömmer mardrömmar om att jag inte kommer någonstans för det står folk i vägen. Till slut orkar jag inte stå emot längre, packar mina väskor lämnar mobilen på köksbordet och rymmer om natten. Sedan får jag vara ensam med tystnaden och mina egna tankar. Tills den dagen då jag finner det oemotståndligt att ge bibliotikarien en komplimang för hennes nya frisyr, och det hela börjar om på nytt.

loneliness is bliss

Det är inte alls ovanligt idag att ungdomar drabbas av sk. "social trötthet" En psykoterapeut som jag nu inte minns namnet på att en tonåring som går sista året på gymnasiet har hälsat och presenterat sig (inte bara tjena tjena) med lika många personer som en person gjorde under hela sin livstid för 100 år sen. Så det är inte konstigt att man i perioder drabbas av att man inte orkar lära känna nya människor eller vara med dem man redan känner. Det viktiga är att man berättar för sina vänner hur man känner och varför... så man inte förlorar dem.

jag är osocial på Internet men social IRL.

Jag är social på internet men osocial IRL.Ska vi byta?

Jag är förbenat osocial om jag ska vara ärlig.Sjukt blyg.

Här kommer jag med min otroliga visdom.

Människan har ett behov att känna sig behövd, att ha människor omkring sig. Testa att leva ensam i en vecka i vildmarken, utan någon sociala kontakt, så kommer du nog vara ganska tacksam när du kommer tillbaka och får kommunicera med andra människor.

Att ha tid för sig själv, och inte låta sig störas av andra människor, det är behövligt ofta; fast livet kommer bli dig fattigare om du inte kan kommunicera med andra människor och uppleva det du annars kanske bara hör/läser om, och avfärdar som någonting du inte vill göra, p.ga. sociala skäl.

Jag är för att vara öppen och social så länge det inte blir en börda för dig, och du är så sällskapskåt att du inte kan gå på toaletten utan mobilen i handen. Livet är en balansgång, och för mycket svikt kommer ge dig leda, oavsett riktning.

Är för det mesta rätt osocial men jag har mina sociala stunder.

Tack vare denna tråden har jag lyckats diagnostisera mig själv, tack nilsL

Jag testat isolera mig själv, been there done that, det slutade med att jag skaffade whoa

Kessää:

kanske därför jag aldrig håller käften

:)

Slösar inte tid på lägre stående varelser som har Big Brother och senaste Sony Ericsson som prio 1 för dagen. Intressanta människor växer inte på träd...

fast seriöst. Hamnar man i en situation med folk man inte är bekväm med så vafan, skit samma. man behöver inte vara social om man inte vill. man behöver inte göra nånting man inte vill.
... förutom att betala skatt.

narcissus..

jag är exakt likadant.. jag själv tycker det är jobbigt när man är sån, och det tycker folk i min omgivning säkerligen med. Då de oftast antar att jag ska vara sprallig och uppåt när jag nån gång får den där "omvändningen" och blir nästintill apatisk av mig. Och när jag sedan kör på igen så är det kommentarer som "vad har du käkat för något?" .. Eller oftast är det svårt att komma in igen då man måste jobba sig uppåt till den där nivån där folk känner igen en..
Tar på kroppen .. fö fn. . ;\

människor är ju bara fuckers störtsa delen av tiden, att föra ett samtal med dom ger mig inget. Det händer intressantare saker i mit huvud än med dom som sitter runt mig för det mesta.

skit i livet och bli enstöring

Catlow: Jo sant inte fan är det kul, men de i ens omgivning får ta och acceptera det, det ska inte vara en press på att "jobba sig upp" igen. Jag själv trivs ju om jag får vara själv när jag är osocial samt om jag får vara social när jag känner mig social, det är folk runt omkring som får en att må dåligt över det. När jag är "borta" men vill komma tillbaka och söker upp mina vänner tittar de bara upp och säger "jasså brorsan, du är tillbaka". de vet att inte sätta någon press, jag får göra som jag vill och vara som jag vill. tala med dina vänner så du inte bryter ner dig

lagom är bäst...

Det är fett skönt att vara osocial, nästan takig mot folk ibland, typ om någon snackar massa.
"blah blah blah bla..."
jag:"Ja ja, hållkäften nu.."

jag orkar inte vara social, människor är så tråkiga.. därför pratar jag bara med djur och träd.

jag tycker det beror på vilket humör man är på. De flesta människor är rätt ointressanta och därför krävs det att man är på bra humör för att vara trevligt mot dem, men jag försöker att vara snäll mot folk jag träffar..

jag älskar att snacka, snackar för tok för mkt ;o pratar med allt o alla ibland känner jag mig rättså schizofren men ja träffar lätt nya vänner haha ;) men jag går inte till vem som helst o säger hej osv :P haha.. men vafan skulle världen ta vägen om alla va osociala :S då visar man ju inte alltid sitt rätta jag. Bättre o prata än o hålla käften.. eller ni som är så osociala kanske inte har något bra o säga.. men om man snackar skit så kan man ju hålla käften ;) Ibland e de ba skönt o ha de lugnt.

problemet med att vara "osocial" är att en del kan få för sig att man typ tror man är bättre än alla. men det kanske du tror förresten? vad vet jag.

jag är helt tvärtom....kan typ inte vara själv...

luthgr3n: Jag tycker du ska se på filmen The Lonatiks..

jag är grymt asocial.
bryr mig inte nämnvärt.
Skulle ju vara schysst med lite polare, men tycker att det är för krävande.
jag är lat också.

sånna som du är ju tråkiga:S fan vill ni egentligen? köp varmkorv och höll käft!

egoism

problemet med att inte vara social är att man missas chansen att lära känna personer som man helt klart skulle trivas att umgås med. om man har problem med att prata beror det oftast på att man har dåligt självförtroende, som i sig kan ha en hel del olika orsaker. Jag var blyg förrut, är iofs fortfarande inte en person som tar stor plats, men jag börjar bli mer självsäker.

ni som är asociala, förneka det inte och försök inte intala er att det är folk det är fel på istället för er själva. Människor mår bra av gemenskap även om det finns de som ibland trivs med att vara ensamma.

tillbaks till frågan om sjävförtroendet. Mitt problem var att jag hade orimligt höga krav på mig själv. om jag råkade slänga ur mig något som var korkat, hade jag ångest för det långt efteråt. men efter ett tag insåg jag att folk egentligen inte bryr sig så mycket om man gör ett "socialt misstag". Många är upptagna med sig själva och dömmer sig själva hårdare än andra. Vi gör alla bort oss ibland och varför bry sig så mycket när de flesta peroner ( i alla fall de vettiga) inte bryr sig så mycket om man gör det?

jag tror att de flesta redan vet om det här som jag talar om, men jag tror att det kan hjälpa att man hör det ifrån en annan person.

Jag tycker det är många som har problem med sina sociala liv. Jag brukade vara likadan. Hängde med många kompisar, men hade problem med att få ventilera mina tankar. Men ändå kände jag att jag tillförde nåt till gruppen, polarna ringde trots allt varje dag. Man ringer inte någon om man inte vill vara med den personen, eller?

Det här gällde då manliga vänner, tänk då hur jag var med tjejerna. Kunde knappt få ut ett "Hej!" Det var hårt...ett tag.
Men nu på senare tid har jag börjat "ta för mej" i konversationer, om jag inte kan säga nåt vettigt brukar ja iaf skoja till det lite. Sen flyter snacket på ganska lätt.

Man måste inse att om man inte är social eller har "tappat" sin sociala förmåga, så krävs det helt enkelt lite mer "arbete" för att hålla igång en konversation. Ställ frågor, kom med din åsikt, ifrågasätt dina vänner på saker som du inte håller med om. Helt enkelt undvik korta svar.
Det här är ingen guide som talar om hur man ska prata med andra människor. (Men det kanske ser ut så =)

Ska avsluta nu, men det E_NO_LA sa om självförtroende stämmer. Börja tro på dig själv, du finns, du tar upp plats på marken du står på, stolen du sitter i, sängen du sover i. Börja inse det så kommer du nog märka ett par förändringar i ditt beteende.

Va dej själv, men på ett nytt sätt!
Peace and good luck!

orka säga något, tänk om någon svarar?