Alkoholisten liknar en kvinna som gömmer en psykotisk mördare i sitt hus, förtrollad av de sköna ord han viskar i hennes öra. Familj och vänner försöker tala förstånd med henne och locka ur henne hemligheten med hans gömställe. De försöker övertyga henne om att han är falsk och att hon svävar i livsfara, men hon ler i sitt inre åt deras klumpiga ansträngningar. Begäret gör henne listig. Hon blånekar, glider undan, lägger ut villospår och lever bara för de stunder då hon kan förena sig med honom i hans gömställe. De närstående betyder inte längre någonting. Att de kan komma till skada, är henne likgiltig. Hon har bytt sida.Drickandet är en gyckelbild av förälskelsen.....